Besökande Ord
sjuk
1 jun 2012 av anellia
jag är sjuk. i huvudet. det är fel på mig. jag är ledsen och förstörd. jag såg honom helt flyktigt i morse. han hälsade inte ens. jag mumlade ett hej. sedan for han visst till stan på möte. kom inte på avslutningsfikat för mig. gillar inte mitt inlägg på fb om att vi har fått lägenhet i göteborg (fick veta det imorse, helt sjukt egentligen). på morgonen hade jag en chans att gå in till honom, men det gjorde jag inte. var det bra? var det dåligt? kommer jag att gräma mig för att jag inte gick in, för att jag inte såg till att själv skapa ett avslut? eller hade det varit värre om jag hade gjort det? jag kanske hade förstört ännu mer då. han kanske hade tagit bort mig från facebook då.
han vet att det är min sista dag. jag önskar så att han åtminstone hade sagt hej då till mig. men jag visste på något sätt att det inte skulle ske. things never go my way. om han åtminstone gillade mitt inlägg på fb. om han bara gjorde det. så att jag åtminstone fick något.
åh gud. alla tror att jag är så lycklig över att få flytta ihop med min pojkvän och att vi har fått lägenhet. och jag borde vara lycklig. men jag är bara tung i hjärtat. på grund av honom. så viktigt var det för mig. så viktig är han för mig. jag kommer aldrig kunna acceptera hur det blev. aldrig. jag kommer aldrig komma över det. och jag trampar och spottar på det jag har. jag skulle överge det jag har på ett ögonblick, om han sa att jag får komma till honom, om så bara för en kort stund. om han sa "du får vara med mig en kväll, med villkoret att du inte får träffa dina föräldrar på fem år" så hade jag gått med på det, utan att tveka. det är inte normalt.
jag är sjuk. i huvudet. det är fel på mig. jag är ledsen och förstörd. jag såg honom helt flyktigt i morse. han hälsade inte ens. jag mumlade ett hej. sedan for han visst till stan på möte. kom inte på avslutningsfikat för mig. gillar inte mitt inlägg på fb om att vi har fått lägenhet i göteborg (fick veta det imorse, helt sjukt egentligen). på morgonen hade jag en chans att gå in till honom, men det gjorde jag inte. var det bra? var det dåligt? kommer jag att gräma mig för att jag inte gick in, för att jag inte såg till att själv skapa ett avslut? eller hade det varit värre om jag hade gjort det? jag kanske hade förstört ännu mer då. han kanske hade tagit bort mig från facebook då.
han vet att det är min sista dag. jag önskar så att han åtminstone hade sagt hej då till mig. men jag visste på något sätt att det inte skulle ske. things never go my way. om han åtminstone gillade mitt inlägg på fb. om han bara gjorde det. så att jag åtminstone fick något.
åh gud. alla tror att jag är så lycklig över att få flytta ihop med min pojkvän och att vi har fått lägenhet. och jag borde vara lycklig. men jag är bara tung i hjärtat. på grund av honom. så viktigt var det för mig. så viktig är han för mig. jag kommer aldrig kunna acceptera hur det blev. aldrig. jag kommer aldrig komma över det. och jag trampar och spottar på det jag har. jag skulle överge det jag har på ett ögonblick, om han sa att jag får komma till honom, om så bara för en kort stund. om han sa "du får vara med mig en kväll, med villkoret att du inte får träffa dina föräldrar på fem år" så hade jag gått med på det, utan att tveka. det är inte normalt.
Inte bara Ordare kan och vill skriva, varje dag publiceras ett ord skrivet av någon av alla våra besökare.
Vill du skriva ett ord här?
Vill du skriva ett ord här?