Anne
Hej det är jag igen
27 nov 2008 02:32Idag är det inte ens nåt särskilt jag vill ha sagt. Numera är det mest traditionen som styr. Jag är lite full, lite betänksam, och lite trött. Linserna grusar sig i ögonen, jag är iförd pyjamas och morgonrock, och imorgon ska jag iväg till ikea för att kapitalinvestera litegrann.
Men idag har jag träffat han med köket, och vad jag gissar är en ny liten flickvän tillika förklaringen på varför det inte hörs så mycket på den fronten. Yes well.
Jag har också delat ett ögonkast med han som undviker mig.
Och så har jag spänt ögonen i alla som vågat möta min blick, någon i baren och lite vem som helst, och jag känner mig lite patetisk. Visst, det är roligt med nya människor, men om man bara spanar in dem för att trösta sig för att den där som man drömmer om, i det där stadiet mellan dröm och vaka när det enda man kan tänka på är en stor sval säng med någons hand om midjan, bara förekommer i små små smulor i tillvaron och de försvinner från hjärnan lika snabbt som de dök upp, då har det inte med möten att göra utan med... ja. Kompensation.
Men jag tänker ju inte såhär längre. Och framförallt inte om folk jag inte känner. Så jag dricker mina öl och gör det jag ska, mer eller mindre, och försöker tänka på annat och spanar in folk i baren. Och glömmer bort dem så snart de försvunnit ur mitt synfält.
Vad ska man göra.
Men folk tar tid. Det som inte funkar nu, det kanske funkar lite senare. Eller aldrig, så kan det ju också vara.
Who knows.
God natt nu.
