vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

Lärdomsår

27 mar 2009 19:36
Alltså jag vet fortfarande inte vad vi gör, vad vi är eller *om* vi är.

Däremot så vet jag att jag fortfarande går omkring och fånler åt minnen från tisdagsnatten, eller åt nåt han sa när vi pratade i telefon för en stund sen. Eller åt minnet av hans röst eller den där kyssen jag fick innan jag gick.

Dessutom så vet jag att jag lär mig så mycket av det här. Om mina förväntningar på hur sådant här ska gå till; om vad jag förväntar mig för att jag fått för mig att det är så det *ska* vara, och vad jag förväntar mig för att det faktiskt är nåt jag vill ha och tror att jag behöver.

Eller, jag lär mig att jag förväntar mig saker som jag inte nödvändigtvis vill ha; att jag hänger upp mig på saker som jag personligen skiter i men som jag lärt mig att se som oroväckande signaler från andra människor. De behöver inte vara det.

Jag lär mig också att jag är otroligt dramatisk. Det är i och för sig något som jag haft på känn ganska länge, haha; jag är en drama queen. Det gör nog livet lite mer underhållande emellanåt, men det kan vara lite förblindande. Särskilt när jag fastnar i bad drama mode, där minsta lilla uteblivna telefonsamtal blir en Stor Dramatisk Grej.

Så en del av mig lutar sig tillbaka och studerar det som sker. Höjer roat på ett ögonbryn och lägger huvudet på sned och fnyser åt hur man kan göra något så svårt av något så lätt. En del av mig har distans till det här, inte kylig distans utan snarare vänlig, men ändå, och ser det hela som ett fascinerande experiment där den största labbråttan är jag själv.

En annan del av mig börjar bli lite skakig i jakten på nästa endorfinkick och kastas mellan lycka och förtvivlan c:a fem gånger innan det ens är dags för lunch. Förlorar sig i dagdrömmar om händer och armar och *gos* (jag kommer inte ifrån att det är så himla nice! Med Gos! Omg!) och oroar sig för att rätt vad det är så är jag helt hooked på endorfinerna när han vaknar upp och inser att det här inte alls är vad han vill syssla med.

Men liksom.

Mest är det ganska stabilt. Lustigt nog. Jag vet att jag är öppen för all kinds of hurt, men jag är också öppen för det där som får mig att fnissa hjälplöst av pur glädje över att finnas till. Can´t get one without the other.

Det är lite som tandläkaren. Scary shit, men om man gör det känner man sig lite mera levande.

Nu ska jag hoppa in i duschen och sen kanske till och med röja lite i den här hålan jag bor i. Har varit förkylningsseg hela veckan och sjukt busy i evigheter, så det ser ut som sju svåra år här just nu... I och för sig mår jag ju inte vad jag skulle kalla helt bra nu heller, men ja. Ett litet ryck har aldrig dödat någon.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Kit: (28 mar 2009 04:42)
Oj, oj, oj vad jag känner igen mig i det där med vänlig distans, och ett labbråtts-jag, samtidigt som det är väldigt svårt att säga nej till gos. Koppla av, ta det lugnt, och njut. <3 (We live in interesting times!)

Anne: (30 mar 2009 00:53)
Haha, jag vet! Jag tänkte på det sen, hur lika vi är på det sättet. Interesting is good. <3

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Jonas, Jens
:: reklam ::