Anne

Fagrare glans

17 aug 2009 00:00
Jag har en liten Winnerbäck-crush just nu. Goddamn! En liten Winnerbäck-crush, och en stor livscrush. För det är fina livet just nu.

För även om jag sitter här med snoriga snoken och krassliga halsen (men imorgon är jag frisk för sånt här har jag inte tid med!), och även om jag råkade gråta mig till sömns igår

Så finns det så fina fina saker.

Som att min gråa vägg numera är grå inte bara i idévärlden, utan även i sinnevärlden

Och att augusti är halvvägs och nu rullar en massa happenings igång

För familjen kommer hit och hälsar på,

Och sen kommer mangopanda hem,

Och sen ska jag till Uppsala och hälsa på, och vad mera är så ska jag hälsa på Stockholm lite också och det var länge länge sen och det ska bli roligt (och herregud mitt besök kommer att sammanfalla med Popaganda såg jag precis, och både Ternheim och Krunegård ska ju spela!!!!!!! Måste jag gå på det en sväng månne?)

Och sen är det Maia Hirasawa på Liseberg

Och sen är det Håkan Hellström!!! OMG kärlek! Också på Liseberg

Och sen kommer Winnerbäcks nya skiva

Och sen ska jag till London

Och sen (åh snälla hoppas hoppas) kanske jag lyckas lura till mig lite ledigt så jag kan dra till norrland igen, jag skulle verkligen behöva det, lukta på hösten och krama lite till på skröppelfarmor

Och sen släpper Krunegård två skivor den 14:e oktober! Vågar man hoppas på en turné också? Det tycker jag nog

Och sen är det Winnerbäck i Lisebergshallen! Och jag har fått finsällskap till det företaget!

...men vad jag undrar är: vad sjutton ska jag ta mig för i November?

Hee. :D

Men det är så himla härligt, det här som jag gör nu.

Grottar ner mig hemma, gör en jättelång playlist med allt möjligt jag kan komma på och så går jag och pysslar hela dagen utan att prata med någon enda själ.

Sjunker ner i mig själv, tänker tankarna till slut, målar mina väggar och pratar för mig själv, sjunger med ibland, får färgstänk på tårna och armarna och nyckelbenen. Tillbringar hela dagar i glasögon och fulfula färgfläckiga kläder utan behå.

Det är bara jag här. Det är ingen annan. Ibland är det ensamt, men på andra sidan ensamheten finns en otrolig frihet också. Man måste bara våga gå igenom det ensamma, annars kan man aldrig komma dit där friheten börjar.

Jag kikar lite på Winnerbäckgrejer på Youtube, ett par småskumma intervjuer, och slås av... ja, egentligen många saker. Av smilgroparna, och den där lite vrånga humorn, av att han uppenbart inte trivs med intervjusituationen och att de som försöker intervjua honom smittas av det och har svårt att ställa vettiga frågor. Av att han valt att avstå mycket av mediacirkusen, att han skiter i hur man "ska" göra karriär och vara rockstjärna, för han är rockstjärna och det tänker han vara på sitt eget sätt.

Slås av att det alltid finns rum att göra saker på sitt eget sätt. Man kan alltid trampa upp en ny stig om ingen av de vanliga leder dit man vill.

...fast alla vägar har sitt pris, förstås.

Och jag inser att jag är typ sist i hela världen att hoppa på Winnerbäck-tåget, det är väl gammal skåpmat för er andra kan jag tro. Men jag blir verkligen helt lycklig av honom.

Och sugen på att resa. Irland, Köpenhamn, Norge, Krakow, vart som helst och överallt.

Det är skönt att vilja saker.

Tillbaka till sidans topp