Anne
Uppdatering från virusbunkern
18 aug 2009 20:36Jaha, hej. I en period i livet då det känns som att saker börjar lossna, börjar röra på sig, kan du en kliché till för framsteg så lägg till den här, i en period där det helt enkelt känns som att jag äntligen fått ordning på något slags grundvalar i livet och mår ganska bra och känner att varje dag betyder nåt,
Så har jag gått och blivit dunderförkyld.
Febrig och snuvig och trött, så trött, så trött, och konstant hungrig. För inte är jag nån sån där vän prinsesslik person som blir lite klädsamt aptitlös när hon är sjuk. Nej, trots att jag annars håller ganska låg profil på godisfronten så *skriker* kroppen efter sötsaker när jag är sjuk. Mest choklad. Och glass. Och frukt, i enorma mängder. Energirika saker, helt enkelt. Och det är ju förstås inte helt fel, det går säkert åt mycket energi till att fajtas med dumma baciller, men liksom. Aldrig får man vara den där väna lilla varelsen.
Fast det är egentligen en helt okej förkylning. Den känns liksom vanlig? För första gången på jag vet inte hur länge så känns det inte som att förkylningen är en kulmen på en fullständigt ohållbar livssituation där jag drivit och driver mig själv bortom vett och sans, utan, ja, som en vanlig förkylning helt enkelt. Inte ett tecken på undergången, utan nåt som alla drabbas av då och då. Det är skönt.
Och jag har haft vett att stanna hemma från jobbet, och det är jag också stolt över. Mådde riktigt ruttet i förmiddags, så då ringde jag in och sa att jag inte kommer imorgon heller.
Sen har jag tillbringat nästan hela dagen till sängs med Barack Obama, haha, läste ut hans Dreams From My Father för en timme sen eller så, och nu mår jag lite försiktigt bättre. Sådär så att jag börjar bli lite rastlös. Har stuvat lite i mina samlingar av grejer på väg ut till återvinningsplatsen, tejpat lite väggar, diskat undan alla muggar och tomma matburkar och glasskålar som samlats på hög de senaste dagarna, och nu känns det som att jag skulle må bra av en dusch och en tur utomhus. Typ till återvinningen och komposten och ner till affären för att fylla på glassförråden.
Och jag är så himla tacksam för att jag hade vett att säga att jag inte kommer imorrn. Med tanke på hur dåligt jag mådde imorse så är det nog bäst att ta det piano ett tag till. Så skönt att kunna känna så och agera på det. Skönt att jag lär mig att lyssna på min kropp istället för att rusa på åt vilket håll som helst och hålla för öronen.