vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

Lärovärk

14 sep 2009 23:00
Den här helgen, eller vad jag ska kalla det, den här fyradagarsledigheten. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den. På sätt och vis har det varit de bästa fyra dagarna på mycket länge, samtidigt som jag haft en riktig dipp, mått mycket dåligt. Sämre än på länge.

Men såhär då. Efter semestern var jag så utvilad och mådde så bra, och jag tänkte att jag skulle fortsätta komma ihåg att ta det lugnt och inte planera för mycket. Det fungerade ganska bra, men sen kom det upp en massa grejer, familjebesök och Uppsalasvängar och extrajobb och allt möjligt, och vips så hade jag vattenytan nånstans långt ovanför hjässan med håret svajande som sjögräs som sträcker sig mot solen.

Och det funkade, jag fick ihop det mesta, inga katastrofala tapp alls, men jag började verkligen känna att det var för mycket. Så jag fipplade lite med några tider och fick mig lite extra ledigt, för att jag trodde att jag behövde det.

Sista dagarna innan satt jag med mangopanda i köket och hon föreslog lite försynt att vi kanske kunde hitta på nåt när jag ändå var ledig... och jag höll på att bita huvudet av henne (förlåt vännen, jag vet att du förstår men förlåt ändå) för jag såg min livlina, min asociala helg luckras upp och försvinna.

Ändå så förstod jag inte riktigt hur väl jag behövde det här, förrän i eftermiddags när jag slog en liten sololov i Trädgårdsföreningen och kände att jag mådde ganska bra. Men framförallt, att jag kände mig flytande igen. Det jag skrev igår, om att jag kände mig som en konvalescent som rastlöst stapplade ut i världen, det stämde i allra högsta grad även idag.

Det är nog inte bara jobbstress, utmattning och trånsjuka, det är nog pms också. Massa negativa saker som förstärkt varandra, helt enkelt, men det mesta känns väldigt mycket bättre efter att jag fått vila själen lite.

Så det har varit en jobbig helg. Men det som gör den så sjukt bra, trots allt, är att jag kan sitta här på måndag kväll och se på vad jag haft för mig och känna mig tillfreds. Tillfreds med att jag haft vett att ta det riktigt lugnt och släppa alla förväntningar; tillfreds med att jag kan se alla de här trådarna av stress och hormoner och trötthet och hur de tvinnas ihop till den där snaran av ångest jag haft runt halsen under helgen.

Det känns som att jag lärt mig något stort. Jag har ingen aning om hur det ska hindra mig från att hamna på samma ställe igen, det kanske det inte gör, förmodligen inte. Men det känns som att jag kan vila lite lite tryggare i vissheten om att jag tar mig igenom.

Nu ska jag fantisera om skrattrynkor och händer en stund, tror jag. Rycka upp mig på den fronten kan jag göra en annan dag.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Jonas, Jens
:: reklam ::