Anne
Nattlig (&suddig) återgivning av morgontankar
6 dec 2009 02:59Igår när jag gick till bussen, tidigt tidigt på morgonen, gick jag förbi en cyklist som stannat till och såg ut att skriva sms eller nåt. Han hade full cykelmundering, regntäta cykelkläder och en sån där väska som hänger över bröstet och ser ut som att den är gjord av galon eller nåt, en rejäl cykel med rejäl barnstol och hjälm och lampor och hela kittet. Han hade gear, helt enkelt. Utrustning. Prylar. Allt man behöver. En man som har sitt på det torra, håller stånd mot vädrets makter och som i största allmänhet sett till att kringgärda sig med försvarsverk.
Och jag vet inget om den här personen. Men det föll mig in att om sms:et han nu fick var från modern till barnet som brukar sitta i barnsitsen, och om det handlade om att hon tröttnat på att han aldrig städar undan efter sig innan han cyklar iväg på morgonen, och om hon vidare skrev att hon dessutom haft en tryst med hans bästa vän Bengt när cyklisten var på affärsresa förra veckan, för att Bengt är full av alla de där 100.000 uppmärksamheterna som hon törstar efter, så hjälper det inte hur mycket mundering han än har.
Alla skydd i världen räcker ingen vart när skottet går rakt mot hjärtat via ögonen eller öronen eller något annat som inte går att isolera helt. Och även om han stannar upp på sin trimmade välplanerade utrustade cykelfärd för att desperat tota ihop ett svar som får allting att bli bra igen, något som får frukostmjölken att sluta vara spilld, så är det som att försöka pussla ihop ett krossat glas så att ingen vätska går till spillo. Det som är krossat förblir i verkligheten krossat; livet blir aldrig mer som förr.
