Anne
Preacher Lady
19 feb 2010 12:45Ja syltar alltid in mig i att vilja skriva något när jag egentligen redan står med ena benet i duschen och på väg till jobbet, jag begriper det inte.
Men det snurrar i mitt huvud av något, och jag är ju gubevars så spontan att jag måste säga nåt om det genast.
Vem har sagt att det ska vara lätt att leva? Vem har sagt att du ska kunna göra precis vad du vill utan att någon ska döma dig? Det är upp till dig att inte döma andra, men vad andra gör har du ingen makt över. Det kommer aldrig komma en vacker morgondag då alla går omkring med fång av blommor i händerna och delar ut sin kärlek och förståelse till höger och vänster. Jag vågar nästan lova.
Det som finns är att alla har sina smärtor, sina försvar, sina olyckor. Utefter dessa formulerar man sin syn på världen, sina förutfattade meningar, sina omdömen, dömanden.
Det som finns är också att första intrycket ingalunda är avgörande.
Om någon dömer dig så kan du välja att kasta dig på golvet och skrika och vifta som ett litet barn i protest, eller så kan du lugnt gå vidare och vara den du är och troligtvis visa den som ville stoppa in dig i ett fack att dennes första intryck och förutfattade meningar var felaktiga.
Andras *åskter* är aldrig ditt fängelse. Det är du som väljer om du vill foga dig. Det är du, du, du som lever ditt liv. Konsekvenserna av dina val är också dina att bära. Du väljer. Det finns aldrig att du kan välja liv i ett vakuum, det finns alltid att välja bland en massa massa trassel, relationer, trådar som håller dig och drar dig åt alla håll.
Acceptera, och lev ditt eget liv. Var öppen för att andra kanske inte är det du tror, och var framförallt öppen för att de som tror fel om dig kan öppna sina ögon och se om du ger dem chansen istället för att tjura för att de inte ser genast.
Att se en människa är en lång och komplicerad process. Det kräver sammanhang, det kräver tid att rätt uppfatta motivationer och beteenden. Det är därför vi har fördomar; för att snabba på processen lite, eller snarare för att ge den någonstans att börja. Det är ganska ovanligt att folk håller fast i sina fördomar inför verkliga människor av kött och blod som vågar stå kvar och visa sin individualitet.
Men oavsett om folk ser dig för den du faktiskt är, eller vägrar, så är det inget du kan göra åt. Du kan inte bestämma hur de ska uppfatta sin omvärld, lika lite som de kan bestämma detsamma för dig. Det du kan välja, som sagt, är vem du vill vara, vad du vill låta komma åt dig.
Du kan inte välja att livet ska vara lätt. För det är det inte.
