vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

Outgrundlighet

18 jun 2010 16:03
Jag förstår inte de här känslorna. Det här bandet. Det gör ont större delen av tiden, jag förstår inte ens vad det är som gör ont.

Jag försöker bena upp det för mig själv, sortera. Sortera bland de där ouppfyllda förväntningarna, bland de ogrundade kraven och önskningarna, bland det sårade egot och de egna rädslorna. Det är så mycket sånt också, det är som något dött, något olivskraftigt, som hänger fast på mina känslor.

Och sen är det nåt som lever. Bland allt det där trasiga och själviska och förkrympta finns också en smärta som handlar om att leva. Om att leva utan skyddsnät, om att ge utan att kunna förvänta sig att få, om att älska för att man inte förmår nåt annat.

Jag förstår inte varför det måste göra ont, det gör jag inte, och jag bär det inte med vidare värst mycket stolthet.

Och jag vet till denna dag inte om jag tror på den sortens kärlek egentligen, kanske kan jag bara vara så övertygad om mina egna känslor så länge jag inte behöver pröva dem i praktiken. Vi kanske inte har något alls att säga varandra, kanske har han en livshållning som jag inte alls kan leva med, kanske är han dum som ett spån bakom all tystnad. Jag vet inget alls om vardagligheter, och jag lär inte behöva sätta mig in i dem heller.

Jag förstår inte de här känslorna. Jag kan bena och jag kan analysera och jag blir klar över en eller annan bit, men sen gungar det till och jag blir kvar med en enda liten insikt; såhär är det.

Jag har mitt hjärta i ett skruvstäd. Det är ingen annans fel, och det är inte hela världen. Det gör ont ibland, men det är också det vackraste jag varit med om och jag trodde inte att jag hade det i mig. Jag förstår att jag säkert kan träffa någon annan som får mig att känna såhär, jag gör mig inga illusioner om ödet eller evig kärlek. Trots mina mjuka punkter har jag mina slängar av cynism. Men jag är bunden till den här personen av något som är bortom min fattningsförmåga, och jag gör vad jag kan för att vara nåt som knyter honom till livet och världen.

I mina svartaste stunder tror jag att det är förnedringen jag söker. Att jag är en människa inställd på att bara få av livets torra brödkanter, att jag inte förmår tillåta mig själv något större i väg av lycka. Att jag är skadad och oförmögen att ge mig själv en chans.

Kanske är det så.

Men det finns alltid ett val, om så bara i hur man målar upp saker för sig själv. Och oftast ser jag det som finns mellan oss som något ömsesidigt och värt att kämpa för. Det är, som Sophie konstaterar om Kaja i Stjärnor utan svindel, oändligt mycket svårare att vara han än att vara jag. Det är svårt att vara jag ibland, men det är faktiskt svårare för honom. Och det är därför jag får se till att kämpa själv när det verkar som att han inte alls är med på båten.

Men även om han är viktig för mig, är det upp till mig om jag vill låta smärtan äta upp hela mitt liv. Jag tror inte jag vill det. Så jag gör det jag gör, jag försöker hålla mig sysselsatt, hålla tankarna i schack. Större delen av tiden. Det tjänar inte mycket till att fundera för mycket, trots allt.

* * *

Jag ser honom på facebook efter dagar av tystnad. Han säger inget till mig och jag säger inget till honom, men jag halvligger i soffan framför datorn med min tegelsten i näven och då och då tittar jag över bokens kant på skärmen och hans gröna prick bredvid den bleka bilden. Det känns som att umgås en stund, inte just som att ha honom nära men som att få en bekräftelse på att han finns. Det är en lättnad, och jag känner mig liksom märkligt stärkt efter det.

Liv och hopp, va.

Och balansen mellan galenskap och förnuft, den är som den är, det är inte min sak att uttala mig om den.

Jag har drunknade sjömän i hela huvudet.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


lejonhjärta: (18 jun 2010 21:26)
<3
såg att du läser om sjömän & jag blir ännu mer nyfiken på den boken plus del två som är på väg hem till min brevlåda.

Anne: (19 jun 2010 22:57)
:)

Rekommenderas varmt!

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Holger, Holmfrid
:: reklam ::