Anne
Vanliga saker
25 jul 2010 11:46Det har blivit kallt, och det regnar bakom fönstret. Vattendroppar i rännilar nedför rutans glas, jag kommer mig aldrig för med att tvätta fönstren men ibland gör regnet det för mig.
Inte samma sak, jag vet.
Det har blivit kallt men jag kan av någon anledning inte förmå mig till att stänga alla öppna fönster. De har stått öppna sen jag kom hem norrifrån och det känns som att ha sommaren inne, hemma. Det är det som är sommar, detta att leva inpå det där ute. Även när det är kallt. Kan inte stänga fönstren, det är som att ge upp lite, så jag tar på mig en munkjacka istället, sover i pyjamasbyxor.
Jag har ätit frukost, en liten en för jag tänker att jag ska ut i skogen sen, vill inte ha för mycket skumpande i magen då. Earl grey med mjölk och ett par rostmackor med vallmofrön på, och bregott.
Jag köper ekologiska mejeriprodukter, fast inte ost för det har jag aldrig tänkt på. Jag vet inte varför jag gör det, jag har inte satt mig in i kravmärkningen och hur betydelsefull den är egentligen, jag vet inte om den till exempel garanterar dräglig djurhållning eller begränsade transporter. Jag köper aldrig ekologiska grönsaker, det känns som att det inte kan vara bra med ekologiska grönsaker från Tyskland när det finns från Sverige. Jag bryr mig mer om ångestfria kossor anyhow.
Inte för att jag vet att de är ångestfria.
Jag beställde Eeva Kilpis samlade dikter för ett tag sen. På finsk tv läste de upp några dikter av henne, jag blev så tagen. Loggade in på adlibris samma kväll.
Jag fick den igår, hämtade den nere på torget samtidigt som jag pantade lite flaskor och burkar, jag röjer upp här hemma lite.
Sen fanns det inte så mycket mer på hela dagen igår, eller det fanns lite annat men det fanns väldigt mycket Eeva.
Jag såg på Wiki att hon skrivit ett antal böcker som handlar om kvinnor i övre medelåldern som bor i skogsbryn och lever nära naturen, haha. Nu behöver ju inte jag skriva några böcker, det verkar som att nån hann före.
Hennes dikter, särskilt de tidigare, de går rakt in och sätter sig, de är så sanna så jag vill bara citera och citera. Ni förstår inte finska va? Annars skulle jag.
Flera av dikterna kände jag igen från några antologier som jag älskade sönder och samman när jag var yngre, fast då i svensk översättning. Men de finaste är de där som går rakt in och som jag inte ens kan börja föreställa mig hur man skulle översätta. Det handlar nog mycket om min begränsade finska; det är lite som ett trolldomsspråk för mig, det går rakt in i djupa lager av vem jag är och varit men inte sällan blir jag förstummad när jag ska översätta de enklaste rader. Orden sitter så djupt, hur ska man kunna välja andra ord för att förmedla alla rottrådar som löper genom lungor och skuldror och senor och muskler?
Men Eeva Kilpi. Hon skriver om att älska och att ligga och att vilja ligga, om att vara ensam och om att ha ugglor inpå husknuten och om gräset och fjärilarna och allt det där som sjuder på insidan, och utsidan.
Sen handlar det ett tag väldigt mycket om djur och natur och hur ond människan är och där blir jag lite distanserad men sen blir hon lite mer nyanserad och okej. Det känns som att man gör det så enkelt för sig när man säger att djuren är goda och rena och vi bara smutsar ner. Men kanske är det att göra det enkelt för sig att inte tycka det, jag vet inte.
Nu ska jag diska och sen ska jag ut i regniga skogen lite, innan den riktiga ärkefrukosten med obligatorisk kaffebalja. Fast det blir väl förstås mera som lunch.
