Anne
Vardagligheter
31 jul 2010 22:22Vilken heldag det har varit idag. Började halv fem med att jag vaknade ur en dröm där jag precis räddat dagen, med en djup känsla av tillfredsställelse. Sen åt jag frukost och läste tidningen i lugn och ro, diskade till och med efter frukosten, röjde upp på sovrumsgolvet, bredde frukostmackor till jobbet, la kidneybönor i blöt och var till och med i tid till bussen.
Insane.
Sen jobbade jag hela dagen, typ äckligt harmonisk, förutom på eftermiddagen när jag började känna mig lite trött och stingslig, men inte värre än att jag kunde rida ut det.
På vägen hem fick jag ett oroväckande meddelande från min syster långt bort, men när jag väl fick tag på henne visade det sig att det förvisso rörde sig om en jobbig situation men ganska långt ifrån de dödsolyckor jag såg för mitt inre öga. Vi pratade en bra stund och kanske är det här vad vi behöver för att komma lite närmare varandra. Kanske. Jag tänker att jag ska försöka.
Medan jag pratade med systern kokade jag bönorna som legat i blöt hela dagen, enligt konstens alla regler med ett uppkok och sen nytt vatten. Slängde i en klyftad gul lök och ett par lagerblad också, för det vet jag att jag såg nånstans att man kunde göra när man kokar bönor.
Det blev svingott. Jag har gått här och slängt i mig nävar med bönor i förbifarten, som snacks. Så gott blev det.
Sen, medan jag pratade med andra systern, lagade jag lite chili con sojagranulat, bara sådär. Hackad gul lök, en grön och en röd paprika i typ, bitar, en liten chilifrukt, svartpeppar, buljongtärning, krossade tomater, lite chilisås för tomatpurén hade bestämt möglat (det är så man kunde tro att jag inte lagat mat på ett tag...), sojagranulat som sagt, och så hittade jag en färsk majskolv i kylen som jag köpt i nåt anfall av ambition och som jag skrapade av kornen från och slängde i min gryta (um. Kornen alltså, inte själva kolven). Och så toppat med en hel del kidneybönor, då. Det fick bli jasminris till för det var så länge sen, och så kluttade jag på lite turkisk yoghurt för jag är svag för kladd i maten.
För att vara min första chili nånsin är jag rätt nöjd med den. För det blev skitgott.
Nu har jag en massa matlådor och frysen full med kidneybönor.
Och jag känner mig nöjd och duktig idag, och ganska rädd. Jag vet inte om jag klarar av sån här vardaglighet, gör jag det? Klarar jag av att dagarna är fyllda med diverse produktiva aktiviteter? Klarar jag att inte göra av med onödigt mycket pengar, att laga lunchlådor, att planera och genomföra saker på det här sättet?
Jag funderar på att låta disken stå bara för att inte glömma bort vem jag är.
Eller kanske rymma ut på stan och gå på ställen och dansa tills jag stupar och bli full och följa med en lastbilschaffis till Amsterdam och ringa därifrån till jobbet imorrn och säga sorry, klara er utan mig.
Hur kan man bli så rädd av en bra dag?
