vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

Don´t go messin´ with love, it´ll hurt you 4 real

6 sep 2010 20:49
Alltså herregud, vad jag älskar Robyn. Det är inte det att hon tillhör mina musikaliska husgudar, det gör hon inte, även om jag gillar musiken. Men attityden! Stilen! Jag blir alltid lite lycklig av att lyssna på henne, av att lyssna på låtar om hjärtesorg eller att känna sig liten med ständigt samma kärna av stål nånstans innerst inne. Precis sådär är det, om man låter det. Saker gör ont och saker kommer åt en, men inte hela vägen in, det finns alltid nåt envist jävelskap kvar som reser sig och spottar i nävarna. Förr eller senare.

Jag hittade Body Talk pt 2 på Spotify idag och förälskade mig handlöst i "Love Kills".

Nu skymmer det, himlen är alldeles rosa och mörkret smyger sig på. Jag har tvätt på tork ute i tvättstugan, snart ska jag resa mig ur soffan och laga lite mat. Om nån timme kommer min vän förbi, hungrig och nysjungen. Jag lyssnar på mitt försök till höstlista, för att avgöra varför den inte fungerar som jag vill.

Annars handlar det på senaste om tro och tvivel, för mig. Om hur man förstår andra, om cynism och naivitet och en längtan att göra sig förstådd och komma nära. Om att förändra livet, också, knuffa stenar i en riktning som man vågar tro på trots att målet man hoppas på är så långt bort i fjärran att man bara kan ana det med bästa vilja, osäker på om det faktiskt existerar och är nåbart eller om det bara är nåt man fantiserat ihop för att göra livet lite mer uthärdligt.

Man förlorar ju inget på att våga tro på nåt som gör en gladare och får en att välja det konstruktiva före det destruktiva nästan varje gång.

Ändå är det läskigt ibland.

Men idag slogs jag av hur många jag känner som vågar visa sin trasighet för mig, jag blev påmind om att det jag ser i mina vänner inte nödvändigtvis är synligt för alla andra. Jag glömmer ibland.

Och jag tänker på det där som man gör ibland, när man säger något som man är livrädd för att det ska stämma, säger det som om det var en sanning medan man förtvivlat hoppas att någon ska säga emot. Man gör saker som är helt obegripliga, i ren och skär längtan efter att någon ska ingripa och se det som är trasigt innanför och säga stopp.

Man borde bli bättre på att säga emot, kanske. Även sig själv.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Holger, Holmfrid
:: reklam ::