vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Anne

Extrahera

24 okt 2010 12:18
Jag sitter på en trappstegspall framför laptopen som står ovanpå förstärkaren som står på en svart trästol. På pallens nedersta trappsteg står min kaffemugg och jag är halvt övertygad om att jag kommer glömma att den står där och sparka ner den, men jag hittade inget bättre ställe för den.

Jag är en liten bohem, jag. Så fri, så okonventionell.

Det makar på sig, jag tror det går åt rätt håll. Jag försöker dra ut huvudet ur mina egna rektala regioner och se mig omkring, försöker låta världen komma in i huvudet och lätta upp stämningen. Det är bättre både för mig och andra om jag kan lyfta blicken lite, jag försöker.

Det här är en sån där morgon när jag älskar kaffe förbehållslöst. Frukostgröten smakade lite meh (delvis för att jag inte hade några blåbär att lägga i den och fick hålla till godo med hallon), men kaffet, kaffet. Jag är inne på min andra balja.

Jag ska gå nu, till bussen, det är redan den sena bussen och om fem minuter måste jag vara klar här. Men Markus Krunegård ger mig Hjälp och kaffet ger mig värme och Ord ger mig nåt slags... syfte?

Jag var ute på bohemiska äventyr i fredags. Fram och åter, rastlöshet, märkligt beteende, ett pressande behov att bara vara nära nån som jag knappt vågade prata med, eller vi pratade men inte om Det Där. Jag blev kvar till nästan fyra på morgonen till slut, satt och lyssnde på intressanta diskussioner om saker jag inte har en aning om. Jag tycker om att lyssna när folk pratar, känna att jag får vara där fast jag inte är en i Gänget på Riktigt. Tycker om att inte alltid behöva ta ansvar för samtalet, bara lyssna och flika in nåt ibland men mest vara tyst. Ibland behöver jag det.

Jag undrar varför jag får vara där, två timmar efter stängning, varför just jag? Och nej, det är ju inte bara jag, LF också och en hel del annat folk, men i fredags var det jag. Jag är ju ganska tråkig, menar jag, när jag sitter där och bara lyssnar.

Men jag fick hänga lite med nån som fått mig i obalans och det känns som att jag lyckades återfå lite av balansen, även om det inte blev nåt Viktigt sagt. Kanske är det också en väg, att inte bara Prata Ut och Stövla På utan låta saker... lägga sig.

Vi skildes åt med en kram efter en natt av. Närhet. Inte så, inte som det låter, men såna där puffar som det blir när man står lite närmare folk än man annars gör, eller som när jag kom in första gången och la en hand på hans arm när vi hälsade i förbifarten. Sånt.

Så kramade han mig när vi skildes åt 03.55 på lördag morgon.

Jag ser om jag kan vänja mig vid det här nu. Livet va, så mycket att vänja sig vid hela tiden, så mycket att lära sig.

Dammit.

Men kaffe, det är fina grejer.

Nästa gång ska jag skriva om oberörbarhet, kanske, men nu har jag bråttom till bussen. Puss.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Anne
600 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge Anne en ros

Annes senaste Ord

» Tiden går
30 dec 2012 09:58
» En klassiker
19 dec 2012 12:27
» Kvidevitt
29 nov 2012 20:56
» Söndag i dimma
11 nov 2012 11:06
» Nöjd student
7 nov 2012 09:48
» Allt hö, allt kött
2 nov 2012 08:52
» Ovanlig tid
28 okt 2012 16:12
» Skördar frukter
23 okt 2012 13:51
» Note to self:
22 okt 2012 22:07
» Bud från höstblötan
20 okt 2012 10:02
» Vidare, vidare, utan vidare
16 okt 2012 18:56
» Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32
» Huddled Up
8 okt 2012 23:33

Dagens namn: Holger, Holmfrid
:: reklam ::