Anne

Unfeeling

17 nov 2010 00:06
Vid tio på förmiddagen när jag är på väg till jobbet hänger novembersolen så lågt och lyser så starkt att gruskornen på marken kastar ilsket röda skuggor som ser ut att leva sitt eget liv.

Jag kan inte slappna av. Allt snurrar för snabbt. Nästan så att det är skönt att hänga lite på jobbet, inte ha tid att tänka på allt som jag inte förstår, bara fokusera på att vara snäll mot folk tjugo sekunder i taget. Mild är jag, som vanilj, som honung. Knappt ilsk ens mot slutet av dagen.

Det känns som att det borde finnas nåt mer.

««

[bläddra]

»»

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress: