Anne
Luciatradition
13 dec 2010 18:48Njet, det blir inte bättre. Desperationen river i bröstet, bryter fram i tårfloder, binder min tunga och letar fel över, över allt. Jag ska inte behöva må såhär när jag inte ens pms:ar, jag trodde det var det som var dealen med pms?!
Men så stillnar jag och lutar mig en smula tillbaka och inser att det är trettonde december. Imorgon är det sju år sen min mamma dog. Jag mår alltid dåligt den här tiden på året, är alltid lite desperat och olycklig. Är det det? Är det därför? Det känns ju inte som att det egentligen har med mamma att göra, jag tänker ju inte på henne så mycket om jag ska vara ärlig.
Men det är nåt djupt i hjärtat som skaver, som letar övergivenhet i allt som finns omkring mig, nåt som skriker ensamhet när jag ligger inlindad i en varm kropp som inte riktigt vill släppa trots att jag försöker trassla mig ur svetten och alla lakanen.
Det går inte så bra nu. Jag vill trösta mig med närhet men förmår inte släppa någon nära.
Jag hoppas det går över snart.
