Anne
Still standing, better than I ever did
17 jan 2011 11:49Jag vet hur det här fungerar. Jag vet precis vad som händer.
December var en mardrömsmånad, mitt jobb fungerar så, storhelgerna suger musten ur en och istället för att kicka back lite och ha det helgmysigt så måste man bita ihop och jobba desto hårdare.
December tog slut och jag fattade ett medvetet beslut att bara släppa allt ett tag, inte planera nåt inte prestera nåt inte försöka nåt. Gå dit jag måste och tillbringa resten av tiden i en svettig hög av armar och ben.
And I did.
Och det funkade.
Via vårdcentralen och antibiotikakur mot segdragen urinvägsinfektion. Konstaterade, i en spontan och ovidkommande utvikning, att jag har svårt att kissa på beställning. Alldeles oavsett om det är hemma eller borta. Anser detta vara fullt i linje med min personlighet i övrigt och kanske utvecklar denna insikt vid ett senare tillfälle.
Eller kanske inte.
Men ja, nu är jag typ frisk, även om den där förkylningen som varit mig ett sällskap sen slutet av november hänger kvar. Framförallt är jag själsligt omladdad, rastlös och lite irriterad över att jag inte fått nåt vettigt gjort på länge. Jag ser det som friskhetstecken och lugnar mig med att det ju faktiskt var det som var poängen med att ta det lugnt ett tag, samtidigt som jag försöker ta den här rastlösa energin och fokusera den på sånt som behöver bli gjort.
Det känns som att jag äntligen lärt mig nåt om mina egna mekanismer och kan jobba med dem istället för att låta dem göra mig olycklig; det har sina fördelar att bli äldre och anlägga distans.
Och samtidigt. Det är inte som att min själ plötsligt blivit något alldeles glasklart och genomskinligt.
Drama i förra veckan har grumlat till det där som kändes så självklart och starkt, jag vet inte riktigt vad den här grumligheten betyder och jag tror att den går över men det framstår som ännu viktigare att driva mina egna projekt och inte förlora mig. Inte bara för min skull, utan även för att det här som spirar mellan oss ska ha en chans att överleva utan att bli kvävt av pressen att vara allt som betyder nåt.
Eller så håller jag på att distansera mig från nåt som trots allt kommit åt mig väldigt djupt och på ett omskakande sätt.
Det märker jag väl.
