Anne
Ch-ch-ch-changes
18 feb 2011 10:08Jag har pratat med min chef om att gå ner i arbetstid, äntligen, efter lång tids velande. Egentligen hade jag en Plan, som ungefär gick ut på att jag skulle fortsätta att successivt vänja mig vid att göra av med så lite pengar som möjligt, spara undan en del, köpa några lite dyrare saker som jag behöver (en säng, en dator, en ny telefon...), och sen gå ner i tid. Men sen stod jag inte ut längre, det var inte ens att det inte kändes värt pengarna utan jag kände mig fullständigt förlamad inför tanken att fortsätta som förr.
Arbetsdagarna är okej en och en, men så fort det är flera på rad, eller när jag vet att jag ska jobba några fleradagarsräckor i sträck med bara någon ynka ledig dag emellan så går jag i baklås. Jag är kass på jobbet, eller tekniskt sett fulländad såklart, jag vet vad jag gör och jag gör det bra, men jag blir dryg och sluten och orkar inte söka den öppna lösningen, den goda vägen, det blir så många goda vägar att söka varje dag, hundratals och åter hundratals, jag orkar inte, så jag sluter mig bommar igen stänger till. Och så orkar jag inte leva.
Så jag drog ner på tiden dramatiskt. Min chef har ju ett par veckor på sig att mecka ihop ett nytt schema så jag vet inte riktigt hur det blir, men jag ska iallafall jobba ungefär tre dagar i veckan är det tänkt. Det borde ge mig en lön på några tusenlappar över vad jag uppskattat till ett (ganska högt räknat) snitt på mina fasta utgifter, och jag har tänkt att jag ska försöka klara mig på det.
Med tanke på hur länge jag känt mig missnöjd med arbetssituationen var det dags att göra nåt åt det, och jag försökte fundera igenom ekonomin rätt så grundligt innan jag bestämde mig för att prata med chefen, och jag tror att det egentligen kommer funka rätt så bra.
Men nu när beslutet väl är fattat och jag bara väntar på de nya tiderna översköljs jag av en våg av ängslan. Tänk om det blir för jobbigt, tänk om jag aldrig aldrig har råd att köpa nåt, tänk om jag blir en eremit som trycker hemma bara för att det kostar att ens sticka näsan utanför dörren?
Och min garderob faller sönder, inte möbeln i sig utan innehållet i den, jag är trött på allting jag äger och det kan vara för att jag har haft samma kofta hela vintern. Utanpå olika tunnare koftor, förvisso, men ändå. Jag skulle vilja företa en rejäl uppstyrning av garderobsinnehållet och jag är rädd för att det inte går. Rädd för att jag ska tappa tålamodet, kanske, sjunka ner i depp för att jag är så tråkig och ful.
Men.
Jag har vänner och musik och en dator som trots allt fungerar, även om den är kass, och en dito telefon, och många böcker och bibliotek inom räckhåll och nån tusing i friskvårdscheckar som jag borde sätta sprätt på, och sen nån gång kanske det blir vår och barmark och då kan man springa i skogen, och jag har en cykel i nåt förråd nånstans och den kanske går att rusta upp om den står kvar.
Och jag har en inneboende som betalar en stor del av maten (för att hon har dåligt samvete för att jag inte låter henne betala hyra förrän hon fått ordning på sitt liv, stackarn), jag har en vacker man med häftig tv som man kan se på film och tv-serier på, blir dessutom bjuden på pizza rätt ofta. Och jag har ju kläder, till exempel kommer jag nog inte behöva köpa en enda bh på ett tag om jag tänker efter.
Och framförallt har jag ett syfte och en plan för vad jag ska göra av min tid framöver. Ingen plan som kommer vara inkomstbringande inom överskådlig tid, förvisso, men en plan som antingen kommer vara djupt tillfredsställande på ett intellektuellt vis (jag återkommer till det här en annan gång) eller i värsta fall lära mig nåt om mig själv som jag inte hade en aning om.
Och frihet.
Och inspiration. Egentligen. Massor av inspiration, till olika sätt att spara pengar, till tusen olika saker jag vill läsa på om och fundera över, till en ny slags mataffär som jag förvisso inte tänker öppna men som nån borde, till en kofta jag skulle kunna sticka kanske om andan faller på.
Igår jobbade jag tidigt och när jag slutade var det fortfarande dagsljus.
Idag tvättar jag och lyssnar på Thåström och kanske städar lite om jag orkar. Ska jobba i eftermiddag, men sen är det helg.
Bra.
