Anne
Om tillit
7 okt 2011 01:50Det räcker inte att vara kär i nån och bo med den personen och kunna pussas nästan exakt precis när man vill. Allt det där räcker inte om man har ett hål på insidan, det hålet finns fortfarande kvar för det enda som kan laga det hålet är.
Här hade jag kunnat säga nåt klokt om hur man lagar trasiga människor, men jag har ingen aning. Jag har många teorier men jag vet inte. Jag vet bara att jag aldrig riktigt förstått hur trasig jag är förrän jag började förstå att han jag bor med faktiskt verkar vara någon jag villkorslöst kan lita på, någon som vill mig väl och finns där för mig och till och med är beredd att sätta sig själv åt sidan, ibland, om det behövs, för att jag ska må bra.
Det börjar gå upp för mig, och samtidigt som det gör det blir även tvivlet så smärtsamt tydligt. Den här tilliten, den kommer inte av sig själv, jag måste välja den om och om igen. Inte på grund av något som han gjort, utan på grund av hela mitt liv hittills. Det gör så ont ibland, att nästan inte våga tro på att nåt så osannolikt vackert fast ändå, ändå ganska vardagligt får finnas för mig.
Nej, jag vet inte hur man lagar trasiga människor eller hur man lappar ihop hål i bröstet. Men jag har idéer om hur det borde kunna gå.
En dag i taget, med hoppet i ett fast grepp, och genom att välja ljuset. Hur ostigt det än låter.
Inte bara en gång, utan precis så många gånger man måste. Igen och igen.
Även när det gör ont.
