Anne
Kappskriver
28 dec 2011 11:02Den 23:e december skrev jag ett Ord, precis innan jag sprang till jobbet (fast det är inte helt sant; jag borde ha gått då, för att hinna i tid, men istället missade jag även bussen efter och blev således 20 minuter sen och råkade lova min hårt ansatta schemaansvariga att mitt nyårslöfte för hennes skull ska bli att sluta komma för sent jämt; det här var säkert kanske 20:e gången eller nåt. 40:e. För i år. Men D vaknade! Jag var tvungen att pussas! Och styra upp en julklapp till den ömma dottern som skulle komma på besök!).
Efter det vet jag inte riktigt vad som hände. Vad hände?
Jag vet att jag jobbade, som ett as, dagen innan julafton i livsmedelsbranschen tänk själva.
Sen skyndade jag mig hem och mötte döttraskapet på spårvagnen, kom hem, underhöll under matlagning medan döttraskapets faderskap betedde sig mystiskt inne i arbetsrummet (julpapper och snören var involverade), åt god mat, lyssnade på det senaste från universitetsvärlden (det här med vuxna barn, det är rätt kul ändå!), babblade på till natta, vinkade av döttraskapet, hade powerjulmys med klappbyte och glögg med D, packade väska, sov lite, vaknade i god tid och ordning(!) för att samtliga i hushållet(!) skulle hinna duscha(!) och äta frukost(!) och ta sig till tåget i god tid och utan stress(!) och köpa kaffe och saffransskorpor på espresso house(!)....
JA, och sen åkte vi till min familj i Uppsala och det fantastiska inträffade: vi hade en sjukt mysig och harmonisk jul, och D fick ha köttfest i tre dagar, och jag fick proppa i mig av syrrans egenhändigt tillverkade julgodis i tre dagar, och vi fick fina klappar och gav bort fina klappar och jag fick en gul hink av mina yngsta syskon (de är 19 och 15 år gamla) vilket befriade mig från den större delen av klappslarvssamvetet.
Förstår ni vidden av det här? Förstår ni storheten i att kunna säga att jag hälsat på familjen och känt harmoni? D är som en hartass, jag svär. Han ser inte alltid mycket ut för världen (med vilket jag menar att han förvisso är ursnygg, men att hans andra fördelar ibland inte är helt uppenbara under lager av besynnerliga vanor och en benägenhet att förhållandevis lätt stressa sig till katatonins rand), men han är ta mig fan magisk.
Mig gör han iallafall lycklig.
Det var ett kort besök, men det kändes väldigt lagom så. Vi kom på julafton och åkte på annandagen, hann umgås en massa, titta lite på stan och se uppföljaren till Jurassic Park. Och äta, sa jag det?
Det var hemskt skönt att komma hem igen, tåget var försenat och vi var hemma jättemittinatten, men vi hann iallafall packa upp innan jag däckade av i sängen. Mmm, egen säng. Det enda jag egentligen är lite ledsen för med årets jultripp är att jag inte hann träffa några av mina östligt stationerade vänner... men jag orkade inte pussla ihop en massa spring, helt enkelt. Jag får åka tillbaka snart och hoppas att jag kan träffa folk då istället.
Igår jobbade jag och nu är jag ledig i några dagar igen. Passar bra.
Idag ska jag tvätta och så ska vi städa, och ikväll ska jag på yoga.
Och nu delar sig det jag vill säga i tre.
Först hade jag tänkt säga att i den här hysteriska beskrivningen finns anledningen till att jag varit så slarvig med att önska god jul, herregud, hur svårt är det att logga in och skriva två ord? Ni finns i mina tankar men steget från tanke till handling har helt enkelt varit långt.
Sen hade jag, kanske mest som en påminnelse till mig själv, tänkt skriva nåt om det här med julkort. Jag glömmer alltid bort att jag tycker att det är viktigt, ända tills jag får några stycken och blir alldeles varm i hjärtat och själen. Kan jag snälla komma ihåg det här till nästa år? Okej? Skicka julkort! Det är fint!
Och den tredje vägen är vägen ut. Jag känner vind i håret och spänst i stegen. Jag vet inte om det är den milda vintern, eller en vag känsla av syfte, eller att saker som hängt över oss nu är fixade och den närmaste framtiden ligger öppen och inbjudande, eller det där löftet som trots allt viskar kring nacken, om att det rullar nu, att jag kan knuffa på det precis så mycket jag vill och gör jag det så rullar det.
Duh, och här urartar vi i kryptiska vagheter, det kommer mer en annan gång, jag lovar.
En god fortsättning på er alla.
Puss.
