Anne
Samtal pågår
18 jan 2012 23:11Den senaste veckan eller så har innehållit flera mastodontsamtal, som pågått i timmar i sträck.
I torsdags träffade jag LF för första gången på ett halvår eller så, vi skulle dra ihop en kväll på det gamla stamstället och för att inte vara för upptagna av varann så bestämde vi oss för att prata av oss lite innan.
Vi träffades vid två på ett café på Vasagatan och sen pratade vi. En del strunt, men en hel del livsvägar och knepigheter, såna där saker som är på riktigt och inte bara den tillrättalagda versionen som man presenterar för folk man inte tror lyssnar. Häpnade lite över hur liknande ställen vi befann oss på, trots att vi gått så olika vägar för att komma dit.
Vi hade inte setts på länge och jag har nånstans vagt formulerat det för mig själv som att jag behövde en paus, men först efter att vi pratat så länge och skrattat tillsammans och haft den där kontakten som bara vi har och jag kom hem och pratade om det med D förstod jag hur det där hängde ihop. Att jag är fin och snäll och bryr mig om och vill ta om hand, men att det går överstyr ibland (det gör det med D också) och urartar i att jag tar ansvar för och försöker styra upp saker som jag inte har med att göra. Det är klart att det inte funkar för nån av de inblandade.
* * *
I måndags träffade jag min syster. Vi åt frukost på espresso house och pratade om hennes studier, hon verkade ha ett uppdämt behov av att prata om saken och det är kanske inte så konstigt med tanke på att hon kommer ur en väldigt intensiv period med inlämningsuppgifter och tentaplugg. Vi pratade om hur man fungerar och att man kanske inte måste låta det vara ett problem att man t.ex. behöver en deadline att jobba mot för att få nåt gjort, man kanske kan ordna sitt liv så att man har det i åtanke istället. Skapar utrymme för den man är, istället för att irritera sig på det, typ. Incidentally nåt jag och D jobbar rätt mycket med these days, fast på ett annat sätt.
Sen gick vi på stan och kollade på grejer och babblade ditt och datt, och sen var det lunchdags och vi åt sushi på Magasinsgatan och pratade ovanligt grundligt om mig och D och förhållanden i allmänhet, en grad av öppenhjärtlighet som jag har lite svårt att åstadkomma sen tiden med P när privata spörsmål med utomstående var strikt förbjudna. Gud, jag är fortfarande så stympad på vissa sätt.
* * *
Igår träffade jag Pi, vi tog en fika på ett nytt café som poppat upp på nån av smågatorna vid Domkyrkan. Vi drack te och åt varsin smörgås och pratade om förändringsprocesser, om hur arbetsamma de är oavsett hur hett man önskar sig dem. Hon kände sig vilsen och ilsken och missnöjd med sig själv, men vi konstaterade att med tanke på att inget i hennes liv är som det var för ett år sen så kanske det är okej att hon behöver lite tid att bearbeta alltihop. Och så pratade vi om att fiska i det undermedvetna, om att följa blänket efter de där idéerna som skymtar fram i sinnets grumliga dunkel ibland, se vart de leder, öppna några dörrar för dem. Alldeles oavsett om det Blir Nåt av det, bara för att se. För att vara människa.
Också en sån där sak som sysselsätter mig rätt mycket, dvs inte i praktiken men som nåt att sträva efter att praktisera.
* * *
Idag var jag på yoga och det kändes vardagligt. Jobbigt. Tufft. Svårt.
Jag rynkade pannan lite, är det såhär det är? Att jag gillar nåt ett tag men sen tappar det sin glans?
Men så kände jag efter en gång till och förstod att även om det känns vardagligt så känns det fortfarande meningsfullt. Jag antar att den där himlastormande inledningsfasen är över, den branta inlärningskurvan har planat ut och jag förstår att det handlar om att lägga ner en himla massa arbete för att komma djupare in i det jag är intresserad av. Och det fina är att det där arbetet finns där för mig, alltid. Jag måste inte göra det nu eller imorgon eller nästa vecka, men väljer jag det så kommer det inte ta slut. Någonsin.
Det känns som en stor och trygg tanke.
