Anne
Solsken över Hisingen
25 mar 2012 12:08Jag känner mig lycklig.
Kaffe på soffärmen, datorn framför mig, rymd och luft i hjärtat.
Det har varit en stillsam morgon. Jag petade på D i någon timme innan han orkade gå upp, och ska väl inte påstå att jag var piggast i stan heller. Hämtade tidningen & läste den, gick upp och drack kaffe tillsammans över några rostmackor.
Sen har D suttit med sitt jobb i vardagsrummet och jag har legat i sängen i det soliga sovrummet och läst om yogapositioner i den eminenta Yoga Anatomy (som visserligen går mig lite över huvudet eftersom den använder idel medicinska termer, men som ger aha-upplevelser om man lägger ner lite tid på att förstå språket).
Det känns ovanligt att kunna ligga med en bok i någon timme utan att hela tiden tänka på att jag kanske borde göra nåt annat istället. Trots att jag vet att jag måste till jobbet snart (om fem minuter, närmare bestämt), och trots att det inte precis är trevligare nu än det brukar vara, så känns det som att det har blivit lite lättare att hitta lugnet runt omkring.
Jobbet har verkligen blivit vidrigt. Dagarna så långa och tunga, kollegorna så sjuka och olyckliga, kunderna så många och så likgiltiga. Det som bär mig genom dagarna är känslan av syfte. Vetskapen om att de där tusenlapparna som trillar in på kontot i slutet av månaden, och som jag snabbt som ögat öser in mesta möjliga av på sparkontot, de ska om bara några månader se till så att jag kan släppa sargen och kana ut på nya äventyr.
Jag försöker att inte tänka längre än så. Försöker att inte ta ut hundra tusen misslyckanden i förskott. Allt som börjar kommer att fortsätta, även om man inte alltid vet åt vilket håll. Om man vill det.
"Change leads to disappointment if it is not sustained. Transformation is sustained change, and it is achieved through practice."
BKS Iyengar
(Omg, jag har blivit nån som citerar yogisar. Hjälp.)
