Principen är ju att sidan ska lära känna en för att bombardera en med reklam som ska tänkas passa till den livssituation en befinner sig i. För att effektivisera den processen är det ganska lätt att tycka till om reklamen, genom att klicka bort den och ange nåt skäl till varför man inte ville se just den reklamen.
Jag är kanske en smula paranoid, men ser jag till äventyrs nåt i reklamfältet på fejjan som jag faktiskt tycker verkar intressant googlar jag det hellre än att klicka på länken för jag vill inte vara riktigt så uppenbar med vad jag är intresserad av (även om google också håller koll på mig, så jag vet inte exakt vad jag egentligen tjänar på det). Dessutom vill jag inte bidra till bilden av alla människor överallt som i första hand konsumenter som det gäller att läsa av så fullständigt det går för att kunna tjäna maximalt med pengar på dem.
Jag är alltså inte särskilt benägen att befatta mig med reklamen på facebook, kan man sammanfatta det som. Framförallt vill jag verkligen inte hjälpa dem att slipa sina vapen som det sen är tänkt att de ska använda <i>mot</i> mig och min ekonomi.
Men så är det ju vår nu. Och med våren kommer en veritabel <i>våg</i> av bantningsreklam. Och efter att lite förstrött ha fnyst åt den där ständigt strida strömmen av information som ska få mig att inte riktigt känna att jag duger om jag inte ser till att banta ner mig till ungefär hälften av min kroppsmassa så började jag experimentera med den här tyckarfunktionen. Först ville jag bara ta bort den eländiga vikthetsreklamen, men när jag såg att jag som alternativ till varför jag vill slippa den kan välja att den är "offensive" så har jag regelmässigt klickat i det på varje viktrelaterad annons jag sett på hela sidan.
Så jävla tillfredsställande. Funderar på att knåpa ihop klisterlappar med "I find this ad offensive" och ta med mig på stan, tänk om en kunde få slippa se eländet bara genom att vilja det?
Mitt fejjan-projekt verkar iallafall ha fungerat. Just nu har jag inte en enda viktannons i mitt flöde, däremot gummistövlar, löparklockor och, eh... McDonalds. En kan inte få allt.
