Anne
Jonglerar
13 sep 2012 12:29Jag har suttit med händerna på tangenterna framför det här tomma fältet så många gånger den senaste tiden. Jag vill säga nåt men orden klumpar ihop sig, tiden klumpar ihop sig, jag hinner ingenting.
Sen tänker jag på att jag gått från 60 till 120% sysselsättning, och förstår lite varför den där tiden känns så omöjligt knapp.
Idag vaknade jag 06, åt frukost och läste första delen av tidningen medan solen gick upp, satte mig med mina böcker och ställde en timer för att inte missa att ta mig iväg till min föreläsning, missade den ändå, firade med att springa i skogen i underbart höstväder och snedgyllene solstrålar, kom hem, åt yoghurt som jag föberett för att ta med till lunch, knäppte på datorn för att boka in mig på ett träningspass på söndag medan jag kommer ihåg att jag ska det, och nu sitter jag här och tiden bara går och hela eftermiddagen är uppbokad och hur ska jag hinna med nånting alls i det här livet?
Men nästa vecka är redan uppstyrd, jag har planerat hur jag ska hinna läsa, och det kommer bli bra, och i helgen är jag ledig och jag har tänkt att jag ska hinna läsa några timmar om dagen och ändå få känna mig ledig.
Det blir bra det här. Det är många variabler att hålla reda på, men även om det är lite att stå i så vet jag iallafall vad jag tycker är viktigt och det ger mig hopp om att jag nog ska få till det, med lite övning ska det nog ge sig.
Men nu får jag dyka ner i böckerna igen.
