Anne
Äntligen fredag
12 okt 2012 20:32Jag tar helg. Efter en lång, hård vecka, eller egentligen två, kommer jag hem till en nydammsugen lägenhet, släpper väskan på golvet, pussar på min kille och drar av mig strumpbyxorna. Sippar lite kaffe, bestämmer att gröt blir alldeles utomordentlig fredagsmiddag för två personer som alls inte orkar företa sig något större matprojekt, surfar lite bloggar.
Jag är skyldig sms till höger och vänster, jag behöver styra upp några saker, jag tänkte orka städa toaletten också så är vi alldeles färdigstädade sen och behöver inte bekymra oss.
Jag försöker lite förstrött komma på när jag hade en ledig helg sist. Jag lyckas inte. När jag kollar efter i kalendern inser jag att jag inte haft en helg utan jobb och/eller viktigt plugg som inte kan vänta och/eller feber sen den där helgen i mitten av augusti när jag och D åkte till Venedig. Jag blir lite gråtfärdig när jag tänker på det, fast det är nog mest för att jag är trött.
Efter att jag suttit i en av de gröna fåtöljerna i köket en halvtimme eller så, med kaffekoppen i knät och D mittemot, och känt fredagsfriheten sprida sig i kroppen, kände jag också det där som jag väntat på hela veckan men som lyst med sin frånvaro. Mensvärken virar sina taggiga fingrar kring min nedre mage och upp mot ryggen, sköljer igenom som vågor. Vanligtvis kommer värken en eller två dagar innan själva happeningen, men idag kommer de nästan samtidigt.
Det är mycket som släpper nu. Det värsta är över.
Jag känner mig i fas, om än trött, och hoppas på en tidig kväll idag och en skön fri dag imorgon.