bellavit
ÅT HELVETE MED DENNA DAG!!!!!!
9 dec 2011 17:23Nu vips trivs jag inte alls på jobbet. För en kollega jag trodde var en bra kollega hade visst en baksida på sin medalj. Och den baksidan äcklar mig så. Jag kan inte gå till högsta Hönan eller till gruppchefen för där har kollegan redan varit och snyftat och fått deras tröst. De är inte alls intresserad av att höra min version. Både gruppchefen och högsta Hönan har haft prat med mig ang. denna lillalilla sak som hände imorse, och när jag vill berätta min version så är de typ inte intresserad och säger detta inte går upprepas.
Men det handlar om en sån löjlig sak. Men tyckte inte denna kollega. Jag pratade med sjuksköterskan om detta. Hon fattade ingenting. Hon trodde vi var där för hjälpa varandra så dessa boende får ett bra avslut på sitt liv. Inte att måste bli sur för en tar ens "jobb" och måste springa upprörd till cheferna och gråta ut om att någon har tagit ens jobb.
Men nu vet jag. Jag ska bara ha fokus på de boende jag blir tilldelad och inte erbjuda min hjälp om någon kollega behöver hjälp. Dom får helt enkelt komma till mig om de vill ha min hjälp. Men ändå känns det fel att göra så. Det kan t.ex vara att jag är i köket och fixar där när en boende undrar om jag kan hjälpa denne boende till t.ex toaletten eller boende vill ha hjälp att komma upp ur stolen eller om den boende vill ha hjälp till rummet för denne vill vila lite. Och jag har inge mage att att säga att jag inte kan hjälpa denne boende för jag blev inte tilldelad denne boende. Utan jag hjälper denne boende ovadsett om jag är tilldelad denne eller inte. Men sånt uppskattas visst inte av vissa kollegor och chefer......
Jag ska också börja säga att jag inte kan hjälpa sjuksköterskan om hon vill ha hjälp med en boende. Jag ska säga att denne boende är inte den jag blev tilldelad. Kan då inte hjälpa till. Men så kan jag inte heller göra. Utan jag hjälper till, men nu vet jag att denne enda som uppskattar det är sjuksköterskan. Inte av kollegor eller chefer.
---
Och det som hände idag. Det var som fis i rymden, men nä. Haft pratstund med både högsta Hönan och gruppchefen och jag får som sagt inte berätta min version. Och det stör mig SOM FAAAAAAAN !
I alla fall. Som det känns nu. Mår jag bara illa av att jag ska tillbaka till jobbet på måndag. Jag har pratat med en kollega om denna orättvisa behandling och hon förstod mig precis. Fick även veta att denna kollega är en sån som tar åt sig lätt och så fort det säger emot så måste hon prata med gruppchefen och sedan snyfta så det blir synd om denne och det vill inte alls låta som denne har gjort något fel och denne lyckas gång på gång med det.
Och det värsta. Vi har fått ny gruppchef. Hon var bra i början. Men nu när hon vägrar lyssna på vad jag har att berätta om detta som hände idag så är hooon dääääär nere för mig. Kunde hon inte lyssna nu. Utan har bara lyssnat på kollegans snyft-historia och tröstat henne så känns det som jag inte kan lita på denna denna gruppchef. Känns ändå som hon inte skulle lyssna på mig.
Nä! Jag funderar skarpt på söka annat jobb. (Tror mest jag säger så för det är så jag känner just nu. Det kanske känns bättre efter min hela gelg? Vi hoppas på det!) För som det känns som nu, så känns det inte bra. Men jag ska ju inte kasta in handduken. Jag är inte där för mina kollegors skull. Utan för dom boendes.
Men bästa idag: Blev ny kontaktperson till en ny boende. Både den bölande kollegan och cruppchefen var där och smörade för dom. Jorå. Jag vet skillnad på smör och göra en sak av en vänlighet. För när jag kom in i rummet. Och jag presenterade mig och berättade vem jag var så kändes det så bra för mig. Min gruppchef säger något till den anhöriga om XX (mitt namn) är den boendes nya kontaktperson. GC försöker berätta lite vem jag är. Hon säger att jag också är ny och blabla. Hon berättar saker JAG SOM KONTAKTPERSON ska berätta. Men sedan blir jag ensam med den ny boende och dennes anhöriga. Den anhöriga ber mig berätta SJÄLV om vad min uppgift som KP är eftersom det GC berättade gick in i örat lika fort som det kom in. Och jag berättar = Nöjd anhörig. Och sedan får jag svarar så gått jag kan på denne anhörigas fråga. Och EN frågor får mig att le åt. Och det var att hon ville veta vad min kollega hette som var och lämnade kaffe och bullar åt dom. Hon säger: ´Hon kom in och frågade om vi ville ha kaffe. Det ville vi. Sedan gick hon, sedan kom hon tillbaka med kaffe, och sedan gick hon, men det hon inte gjorde var att presenterade sig´. Sa vad hon hette, och sedan säger hon ´Ditt namn är mycket lättare att komma ihåg´ : ) Då blev jag glad igen. Det som var så packat som is inom mig började tina upp.
Ja ja.. Tur jag är ledig i helgen och har planet för den så jag slipper tänka jobb. Blir bara så uppjagad annars. Men jag måste prata ut och få tröst av killen. Kan inte bära detta inom mig. Kommer bli tokig inombords. Och det vill jag inte.
