cave

Darker before the dawn

14 nov 2015 22:25
En av mina favoritpodar är Bra Snack. Enkelt koncept: lyssnarna skriver in frågor om vad som helst. Programledarna, Nille och Anna, svarar tillsammans med en eller ett par gäster, helt utifrån egna erfarenheter och tankar. Bra snack, helt enkelt. Jag har skrivit många frågor men aldrig skickat in, oftast räcker det för mig att bara formulera detta mitt enda relationsproblem (ni vet tillräckligt om det känner jag).

Sist var Fredrik Wikingsson gäst och första frågan var något om en tjej vars kompis hade träffat en kille som hon nu släpade med sig överallt och var det ok att säga till den tjejen att hon höll på att bli en risig vän, typ. Fredrik var tyst en stund och så sa han "ganska långt från Syrien det här va?"

Jo.

Dagen efter en omskakande tragedi är det svårt att prata om något annat. Det känns konstigt att noja över icke skickade sms, att lägga ut bilder på en frukost eller en skivstång. Men jag är en person som har lätt för att stänga av och inte ta in. Kanske en nedsatt empatisk förmåga, kanske bara en svårighet att tänka abstrakt. För ihjälskjutna människor blir abstrakt för mig, jag vet inte hur jag ska föreställa mig så mycket död och våld. Det går inte. Det händer ju hela tiden, överallt. Jag är så ledsen över tillståndet i världen, hur vi förstör oss själva, varandra, jordklotet. Jag orkar inte gå med i de politiska diskussionerna, bryr mig aldrig om att byta profilbild för att visa sympati med offren i xx för jag tycker att sympati med alla offer är en självklarhet men det är det förstås inte och det är viktigt att vi står upp för det som är mänskliga rättigheter hur vi än gör det. Jag twittrar inte ut prayersforparis eller prayersfornånting för jag tror inte på någon man ber till och jag lägger inte upp bilder på Eiffeltornet. Det är abstrakt för tar jag in det tror jag att jag skulle kunna gå under lite?

Så jag nojar lite över icke skickade sms, även idag.
Fotograferar min frukost. Tänker på träning.
Men inte så publikt, kanske.

Igår var jag ute och drack som jag har börjat göra mest för att bli euforisk. Klämde lite på en söt pojke, förklarade för en annan att han är ett fantastiskt exemplar av manlighet och fick se denna stora, starka manliga man rodna som en liten flicka. Älskar människorna omkring mig så mycket.

Mina mess är numera borderline flirtiga.
Fick fem stycken röda hjärtan av kollegan.

Känner så mycket.

Tillbaka till sidans topp