cave
I caught a glimpse, now it haunts me
30 nov 2015 11:13Det börjar bli lite väl komplicerat nu. Jag är i en situation som är hundra procent ovettig. Jag sover inte på nätterna, jag dricker alkohol varje dag, jag tassar allt närmare gränsen för acceptabelt beteende och jag är totalt ensam i detta. Att prata med någon är uteslutet och därför har jag ingen moralisk kompass att guida mig där jag springer omkring på stupets kant. Jag sparar alla ord jag får, tar skärmpdumpar och skriver ner eftersom jag inte litar på att det finns kvar annars, läser igen och blir mjuk och sjuk i själen av det fina som står där. Det är en ständig drog, en fix. Jag behöver påfyllning hela tiden, annars sätter känslorna av värdelöshet och oduglighet in. Varje fånig tanke som passerar min hjärna vill jag skriva ner, varje låt jag hör vill jag förmedla, allt vill jag säga. Men jag har gjort det här tusen gånger förut och jag vet att bekräftelsen och silen blir en symbol som till slut är helt frikopplat från den verkliga människan och att det är farligt för det är verkliga människor jag rör mig med och kring. Jag ömsar skinn, vet inte vem jag är. Det här händer alltid på hösten, vänder upp och ner på allt och utsätter mig själv och andra för fara. Känslomässig fara alltså. Det är ganska enkelt att vara ett svin och man kan gå vidare från det men det är inte roligt och ju mer jag bryr mig desto svårare blir det. Jag trodde inte att han skulle komma så nära så fort, jag trodde inte att han skulle bli någon som jag bryr mig om och jag trodde framförallt inte att jag på riktigt var någon som HAN brydde sig om. Det går säkert åt helvete detta.
141 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge cave en ros
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge cave en ros