cave

right now it´s worse

8 aug 2016 11:23
Går omkring med en konstant smärta i kroppen. En känsla av meningslöshet och tomhet som jag aldrig varit med om och överallt nålstick, påminnelser om hans existens. I omgångar kommer istället gråten och jag har låtit den strömma ur mig under tystnad i rum fulla med människor men när jag är ensam skriker jag, slår i väggar och golv, lägger mig i fosterställning och pressar in naglarna i huden. Jag vill inte existera i mitt eget huvud men jag kan inte ta mig ur det. Min vän har skrivit ut tabletter som jag tar så många jag får. Innan de verkar kommer det alltid en våg av ångest och sen somnar jag utmattad och när jag vaknar kan jag känna en stunds ro innan allt faller över mig igen

««

[bläddra]

»»

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress: