cave

i I love the secret that we kept

7 dec 2016 15:08
för att vara så ensam och olycklig som jag är får jag ändå en hel del ligga alltså. en är trygg och hemtam som en förlängning av mig själv. inget motstånd, bara mjuka leder och närhet och stora skratt. en annan är ny och annorlunda och sammetslen under och över mig. mindre skratt men en relation som är som ingen annan; jag tror jag skulle lita på honom med mitt liv men ändå måste jag hela tiden slåss, hålla avstånd, inte låta komma för nära. inte spela spel men heller inte släppa kontrollen. kombinationen av blygsel och rakhet. en stilla handflata och en smekande tumme över min kind när jag ligger med öppna ögon och har snurrat kudden för femte gången; kan du inte sova? nej. svart hett kaffe och en lånad tandborste i morgonljuset. jag tänker på kärleken och hur jag inte kan se mig själv falla för någon igen, inte kan se hur jag någonsin ska orka investera alla de där känslorna och rasa genom det svindlande djupet av själars möte. men det här går också bra. det här är fint. skulle du bli svartsjuk om jag mötte mitt livs kärlek frågar han och jag rycker på axlarna. jag har ju träffat min. en stunds närhet ersätter inte det men håller mig i alla fall vid liv.