charly
Trubbel i paradiset
31 jan 2008 14:32Älsklingen och jag pratar, nästan hela natten, sover några få timmar och pratar vidare, hela förmiddagen, så han missar sin föreläsning. Det är som precis när vi träffades, när vi pratade och pratade, utan att bry oss om någonting annat. Skillnaden är att det inte längre är nyförälskat pladder, en omättlig hunger efter att få veta allt om varandra. Nu, i natt och idag, så är det gräl, tårar och hårda ord som blandas med ömhet, kyssar, tröst.
Jag är så svag, det känns som om allting som är fel är mitt fel, mitt ansvar, även om jag vet rent logiskt att det inte är så. Det känns som om han skulle ha det så mycket bättre med någon annan, någon som är stark och lugn, någon som inte är en sådan börda för honom. Någon som inte är jag.
”Jag vill inte ha någon annan.”
Han är för bra för den här skiten.
Det hela slutar med att jag steker några ägg åt oss, och så går han till skolan. Och fastän båda kropp och själ skriker åt mig att dra täcket över huvudet och stanna där, så sminkar jag mig, packar träningskläder och går till skolan. Om en stund ska jag gå på en opposition. Sedan ska jag äta en macka och gå till gymmet. Om inte det dödar lusten att gråta under täcket, då vet jag inte vad som gör det.
Imorgon åker vi till föräldrahemmet i Småland. Jag önskar att jag slapp. Mina ögon svider. Jag är så trött.
