charly
Honey, why are you so hard?
26 jun 2008 18:07Kroppen och huvudet, det är inte alltid som de kommer överens riktigt. Ständigt denna matmani, även om den numera oftast inskränker sig till några överhoppande måltider innan jag inser att jag är på väg att halka dit igen, och att Ränderna Aldrig Går Ur.
Och nu, när jag trots allt får in kroppen i mina smala, smala jeans, fyra år gamla, då borde jag väl känna mig nöjd, framför allt eftersom det här med jeansen inte var något mål, det bara blev så av ökade träningsdos och mindre godis och sådant skit. Så enkelt var det. Men nöjd? Knappast. Det finns alltid mindre jeans.
Istället tjatar jag om kalorier och förbränning och kilometer så att sambons öron glöder. Stackars jävel.
Satans kropp. Satans huvud. Jag blir galen.
Och samtidigt så är detta småpotatis, och mest bortskämt gnäll, om man jämför med den gamla goda (?) tiden, då jag kunde ställa mig på vågen och väga 40 kilo till mina 169 centimeter. Eller ännu mindre. Så jag gnäller egentligen bara nu.
Idag har jag i alla fall sprungit, snabbt och fint, och det känns bra. Nu ska det ätas kvällsmat och tittas på fotboll.