charly

Sagorna glimtar fram

3 jul 2008 21:46
Jag ringer farfar, som befinner sig på ett hotell någonstans norrut och firar sin 80-årsdag. Han och farmor har precis kommit upp på rummet efter middagen: ”Vi har ätit sedan klockan sju!” förklarar farfar upprymt. ”Och druckit öl och vin, men inget brännvin, så du behöver inte vara orolig!” Och så skrattar han sitt stora skratt, och jag, jag får nästan tårar i ögonen, för han låter så nöjd.

Jag skulle vilja berätta om min barndom, mina härliga år på en bondgård på landet, med farmor och farfar i huset bredvid, bara en minut bort. När jag började skolan var jag där på morgonen, innan skolskjutens kom, när föräldrarna åkt till jobbet och brorsan åkt till skolan med en tidigare buss. Då fick jag mjölk och smörgås av farmor, och jag och farfar lekte oss igenom en noggrannt utarbetad ritual av lekar, vars huvudnummer var Frisör (jag) och Tandläkare (farfar). När jag kom hem från skolan gick jag dit igen; ingen annan hade hunnit hem ännu. Fler smörgåsar, eller om jag hade tur: farmors hemgjorda nyponsoppa, med grädde och mandelbiskvier.

Och så berättelserna. Ingen beskrivning av mina farföräldrar skulle vara komplett utan att farfars berättelser. Jag tror att det började med min storebror, men när jag blev stor nog för att fatta, då var han kanske för gammal. Som jag minns de var det bara för mig... Ett helt nät av fantastiska figurer och historier hade han vävt åt oss, och allt hände i skogarna omkring gården. Där fanns en jätte, och en vacker jungfru som bodde i ett berg, och en Liten Grå Gubbe, och ett sjöodjur, och en jätteorm som bodde i en göl, och så elefanten! Elefanten bodde under en stor ek, noga utpekad och förevisad. Elefanten tyckte om farfar och hjälpte honom ofta när han hamnade i knipa. Det bästa han visste var farmors nybakta vetebullar och vinbärssaft, och det brukade han få som tack för hjälpen.

Vi brukade gå och titta under eken, för att se om vi kunde få syn på elefanten, men han åkte ofta på semester till Mallorca, så vi fick aldrig se honom, fast han skickade ett vykort en gång...

Glimtar ur det förflutna, som glider fram ur mitt huvud av ett telefonsamtal. Farfar fyller 80. Farmor är snart 81. Jag är så glad att jag har dem.

Tillbaka till sidans topp