charly
Det är vägen, som är mödan värd
18 sep 2009 19:41Det är knivigt att skriva nu för tiden, och inte tycks det ha blivit bättre av att jag har varit ute och rest i över en vecka. Men jag håller mig kvar, med naglar och tänder och sånt, för än vill jag inte släppa Ord...
Resan var verkligen fin. Spanien, Andorra, Frankrike och så Spanien igen. Vi har sett så mycket, fått så många intryck, upplevt så mycket att jag inte kan ens börja att beskriva. Så jag struntar i det. Resan var underbar, jag har laddat upp mina batterier på många sätt, och nu känns det som om jag har energi att ta mig an hösten på riktigt.
Och i lördags gjorde jag så det som jag aldrig trodde att jag skulle göra – jag sprang ett maraton! Ett mycket underligt maraton bland vinstockarna i Medoc, mellan vingårdarna och slotten. Mitt mål var att ta mig under fyra timmar, vilket jag lyckades göra med god marginal. Jag är orimligt nöjd. Det kostade mig en tånagel, men det var helt klart värt det. Jag har aldrig haft så ont i benen som jag hade den där sista halvmilen, och jag har aldrig varit så jävla stolt som när jag tog mig över mållinjen. Det var verkligen en kick, och även om jag sa annat på kvällen efteråt, när tröttheten och muskelvärken nästan blev outhärdlig, så tror jag faktisk att jag vill göra det igen.
Dock inte än på ett tag... Det har nästan gått en vecka, och jag är fortfarande inte helt återställd. De sista tre dagarna på resan tillbringade vi i Barcelona, med milslånga promenader varje dag, vilket har förlängt min kropps allmänt taskiga tillstånd. Jag är sliten, helt enkelt. Men nu ska jag trappa ner träningen lite, och det kommer att göra mig gott.
Och min fantastiske sambo, min älskade pojkvän, han klarade också av sitt första maraton, med bravur! Trots att han började träna löpning för mindre än ett och ett halvt år sedan, så klarade han ett maraton! En knapp timme efter min målgång, när jag hade börjat få frossa av utmattning, då kom han springande längs upploppet, och några minuter senare kunde vi krama om varandra igen. Jag är så stolt över honom, han är så jäkla tuff. Finaste älsklingen...
På måndag är det ett år sedan vi förlovade oss. Det är bra tider nu.