charly

Oberörbar? Berörd? (Bedrövlig?)

8 dec 2009 14:24
För några år sedan hade jag för vana att läsa dödsannonser. Jag gjorde det som ett slags test. Om jag stötte på ”extra sorgliga” dödsannonser, alltså sådana som handlade om barn eller unga, då ville jag se om jag kände någonting. Om jag kände sorg, eller smärta, eller vad som helst som visade att jag blev berörd av det tragiska. Då var jag nöjd, för då fanns det i alla fall någonting som tydde på att jag var lite mänsklig, och inte helt kall och oberörbar. Jag minns att jag brukade tänka att om jag någon gång blev så kall att jag inte längre berördes av dödsannonser för barn, då hade det gått för långt.

Sedan slutade jag läsa dödsannonser, för jag behövde inte längre testa min mänsklighet. Jag mötte en person som fick mig att känna mig varm, inte kall. Min älskade pojkvän, som lärde mig att jag kan vara mänsklig ändå, utan att utsätta mig för tragiken. Min älskling, som lärde mig att gråta.

Numera bläddrar jag raskt förbi dödsannonserna, för nu är jag livrädd för att läsa någonting och bli berörd. Alltför berörd. Jag är rädd att jag ska börja gråta, och sedan inte kunna sluta. Att jag ska gråta hela dagen, tills jag somnar av utmattning och huvudvärk.

Vad har hänt med mig? När blev jag så här jävla vek?

(Förbannade vrak.)