Cocos
Jaha det började ju bra!
4 jan 2009 10:23Vill bara vräka ur mig några väl valda svordomar för jag är arg,så vansinnigt arg!
Bestämde mig igår i min vansinniga rastlösa frustration att jag skulle åka hem till mina föräldrar och sova där en natt. Tänkte kolla igenom mina saker som stått där ett tag som aldrig hunnits med när jag varit hemma annars.
Fick en sväng på stan med en kompis och höll på att få ett bryt på Elvis som inte gör något annat än skriker rakt ut numera HÖGT!!! Brukar inte bry mig men det är vansinniga vrål i högan sky så man nästan får ont i öronen av att sitta bredvid.
Säger jag fy så flinar han bara åt mig.
Någon sa att det är en ettårsgrej de kan göra men jag är inte van att han inte sköter sig så jag blir tokig på att han gör så.
Han flörtar med sitt gap med alla människor han kan få ögonkontakt med och vad gör de? Jo de skrattar och börjar prata med honom!!!
Det är ju inte det att han är arg,ledsen eller något utan han bara gapar. SPECIELLT när han är trött och hungrig. Trötthet var fallet igår men sova skulle han minsann inte göra.
Ok han får ju inga gråtattacker när han är trött,och han är för det mesta väldigt glad av sig så visst är han ju lugn på det sättet men jag får snart ett bryt och säljer ungen!
Är verkligen inte mig själv men det kanske är ett steg i ledet och visst han känner nog av det trots att jag försöker vara glad och lugn när jag är med honom,vi leker och skrattar mycket och ofta,hittar på skojiga saker och läser massa böcker för han får inte bli ett ledset barn för att mamma är ledsen.
Idag vaknade jag tidigt och tänkte jag skulle packat ned allt och åkt i tid.
Blev irriterad på att det är kaos här hemma,dammet ryker känns det som,inget står där det ska trots tappra försök. Känns som om jag måste möblera om hela lägenheten en gång. Fick panik över värderingen,dels att den måste bli gjord snart och sovrummet har fortfarande inga lister eller en tröskel vid dörren. Allt tar sådan tid och det känns som om jag ändå inte kommer få upp den i summan jag måste för att bli av med topplånet.
Har absolut INGA pengar kvar denna månaden och har en hel drös räkningar jag skulle behövt betalt men jag kan inte,finns inte ett öre.
Har hundra kr kvar till mat det är allt!
Föräldra dagarna är snart tömda och inget dagis i sikte. Kommer ringa dagistanten och gråta i morgon!!
När jag trillat över grejer,fått två kassar för mkt med mig packat på mig och sonen kläder (jag avskyr alla vinterkläder) och packat mig med gaphalsen ned i bilen,stuvat in sakerna plus vagnen och ska starta bilen..ja då startar inte bilskrället!! Visst jag tänkte det blir säkert svårt för den har stått still i 2 veckors tid och det har både regnat och varit minus ute men att inte starta alls fanns inte i mitt vokabulär i morse.
Att jag inte satte mig ned och bara grät!! Det var bara att plocka ur allt ur bilen och baxa sig in igen!
Då ringer min bror!
Stackarn!
Kände hur jag fräste och riktigt såg hur det rök ur öronen på mig!
Tur det inte var mamma som ringde då vet jag inte vad som hänt!
Frustrationen över allt får mig att bli helt tokig snart. Ville bara ge upp idag kände jag.lägga mig ned och bara dö..vet inte hur mycket jag kommer orka med snart samtidigt så debatterar mina två jag om att "herregud varför skulle inte allt bli bra,klart du klarar dig sluta gnäll och res dig upp nu" och den andra faller mer och mer ned i ett depp mönster. Jag vägrar ge upp men idag var gränsen förbannat nära.
Kanske behöver jag ett ordentligt terapi snack med någon proffesionell för pratar med andra har jag slutat med nu. Vill inte,vägrar och varför ska jag?
Lugn och ro och en ordentlig semester resa utan att något form av dåligt samvete skulle infinna sig är vad jag vill ha!Inte känna mig som världens sämsta mamma!
Ännu ett ord av självömkan men som sagt..terapi.
Fick en kvarts mys,kramar och blöta pussar av min lilla älskling precis nu.
Och det är värt en massa mer än allt annat. Så är det bara!!
Nu är klockan lite mer och jag har lugnat mig en aning..allt kommer lösa sig! Det kommer bli jättebra!
