Cocos
Nu är det bra!
26 maj 2014 06:18Vi pratar inte med varandra. Mest för att jag totalt vägrar att ens ha med honom att göra. Man måste ju med tanke på att vi har barn tillsammans. Det stressar honom har jag sett men jag bryr mig inte om det. Han försöker få mig att bli "glad och nöjd" igen och det är klart det gagnar ju en enda person och det är han själv så nej tack det är bra det nu.
Rusade in på mitt jobb en dag med en påse kläder han varit och köpt till sonen,han hade glömt jympabyxorna hemma sist barnet var med hemma hos honom,han har ju fler men det sa jag aldrig när jag kommenterade att byxorna saknades.
Karln har inte köpt kläder sedan i höstas,på sin höjd ett par vinterskor i vintras men thats it! Och då kommer han in på mitt jobb med en påse kläder för göra MIG nöjd.. Jag vet att det är därför för han HATAR när folk är ledsna och arga det klarar han inte. Och speciellt inte när jag är arg.
Jag skickade med påsen hem med honom igen och sa stt jag köper själv kläder till sonen.
Så han fick gå igen! Dessutom informerade jag honom att han inte bara får dyka upp på mitt jobb hur som helst.
Han försökte med ledsna hundögonen och jag hade dåligt samvete resten av dagen..det lär han ALDRIG få veta. Men han skickar sms med konstiga innehåll precis som om jag skulle bry sig och jag blir nästan provocerad när han frågar hur jag mår. HAR han inte brytt sig innan förstår jag inte förm mitt liv varför han skulle göra det nu.
På fullaste allvar så städar jag ur honom ur mitt liv nu. Bokstavligt talat för jag städar och röjer hela lägenheten på allt möjligt skräp. Gamla leksaker,böcker,papper och kläder. Allt åker ut nu. Jag möblerar om och städar ur skåp. Tapetserar om bokhyllor i glada färger och spikar upp saker på väggarna.Det är befriande..Vansinnigt befriande.
Min tanke är minimal kontakt i framtiden,hämta och lämna på fritids, struktur på umgänget etc. Så slipper jag så gott det går att ha den slingrande parasiten i mig mer.
Det är liksom bra nu! Jag ORKAR inte mer nu och tänker inte spendera en sekund till av mitt dyrbara liv med ha ångest och dåligt samvete för den mannens skull så är det bara.
Jag vill leva! Det är inte självklart livet och då vill jag inte ha det såhär.. Stånga mig blodig VARJE gång vi bestämt saker och han gör PRECIS tvärtom varje gång. Jag vill vara fri,en bra mamma till mitt barn. Vill leva livet med mitt barn.. 9 år är väl nog! Nu är det nog!
