god morgon
10 mar 2010 07:22
"Den moderna arbetsplatsen ska inte likna en familj, med chefen som fader, som i den patriarkala modellen, utan den ska snarare likna ett cocktailparty, där minglandet förhindrar att djupare relationer uppstår, samtidigt som spelets regler kräver socialitet och ett ständigt leende på läpparna. En sådan arbetsplats pålägger den anställde alla de plikter som en individ har mot sin familj och tar hela hans/hennes person i anspråk, samtidigt som den inte ger den trygghet som ett sådant ansvar rimligen berättigar till."
jag kan inte sova och läser artiklar om nätverkssamhället istället. när man är bitter över bristen på nätverk hjälper det oerhört att läsa kritik om nätverkande, indeed, och äntligen fick jag läst "Vem vill leva i nätverkssamhället" (som citatet kommer ifrån) av Ylva Hasselberg. Hon beskriver en del logiska kopplingar, till exempel mellan den så hyllade felxibiliteten och utbrändhet, väldigt intressant! Och det är väl det som nämns ovan som jag har svårt för, jag vet att arbetsplatsen inte kommer stå bakom mig som en familj och då får jag svårt att offra sig för laget såsom jag uppfattar det att man ofta "ska". Därmed inte sagt att jag inte är lojal... det är en viss skillnad, och med lojalitet följer ett ansvar både från mig och från arbetsgivaren. Till skillnad från skitmyten "under eget ansvar" som ofta betyder "sköt dig själv, ta dina smällar själv, men lyd under mig och min odefinierade lag". Jag vet inte hur jag skulle fixa ett arbete där bara jag tar det där ansvaret för lojalitet, så som det har varit mycket. Under skitmyten kan jag definitivt inte fungera. Men jag kanske blir tvungen.
"Man kan tänka sig att arbetslöshet och en kärv privatekonomi gjort det tydligt för många människor att samhällets elit också deltar i en sådan utbytesekonomi [som glesbygdens "jag ger dig älgkött om du lagar min bil"], fast utbytet för dem baserar sig på mycket mer substantiella resurser, resurser som rätteligen ägs av medborgarna."
Ja så fortsätter det. Otroligt skön läsning. Nätverk schmätverk.
Jag tänker på ett diskussionsseminarium vi hade, klassen var uppdelad i för eller emot en kontroversiell fråga där de allra flesta håller sig på ena kanten och inte förstår den andra. Vår lärare tryckte på vikten att lära sig kommunicera med de som inte tycker som en själv, och att sätta sig in i att inte tycka som man själv alltid gör. En bra övning! På själva seminariet var det en som inte pallade att tycka "fel", och skämtade sig igenom sin roll. Jag anses vara en rolig person, och kunde absolut tycka att hans sketch var rolig men tyvärr var den ju helt felplacerad. Helt plötsligt handlade seminariet om att spela med i någon slags improv-komedi, och det är inte jag intresserad av. De andra kunde flamsa med men jag misslyckades totalt. Det kändes konstigt att vara så malplacerad i något som annars ses som "min grej". Det var ju fortfarande viktigt att lära sig kommunicera och tänka "fel" och det, jag tyckte verkligen det! Jag försökte hänga med, dra nåt skämt, det gick jävligt dåligt, och det är så jag tänker mig att nätverkande fungerar också. Är du trevlig? YAY! Gillar du att diskutera och bygga argument på fakta? EW, tråkigt. Och jag är isåfall trevlig genom att skämta och skratta, vilket är skräckexemplet på typiskt kvinnligt misstag vid en intervjusituation tydligen. Gäller den teorin män också? Jag kan känna att en av anledningarna till att hålla genusmedvetna utbildningar kan ligga i att göra även kvinnor "anställningsbara" och det misslyckas ju de flesta utbildningar med så vitt jag vet. Kanske för att ingen vet. Många tycker ju fortfarande att det bara är för kvinnor att "ta för sig mer". Det är ju bullshit allra mest för att kvinnor som "tar för sig mer" ofta också får ta mycket mer skit för det och vem ska hjälpa till att plåstra om det egot? Ett sådant sår räknas till "psykiska problem" (här skulle man kunna läsa "hysteri" om man är lagd åt det håller och associationerna...) eller "känslighet" - negativa tillstånd. Känslig ska du vara på din piedestal där du sitter undernärd, tyst, blek och alldeles underbar! Där kan du vara hur psykiskt sjuk du vill så länge du är tillgänglig till räddning av en hjälte på vit springare, förutsatt att du inte är utagerande givetvis!!
Som kvinna finns också alltid risken att ses som gnällig morsa, nätverkssamhället har inget stöd att ge i det. I nätverksamhället ska du bara le och vara trevlig (ja på rätt sätt då), och det är väl inte riktigt det som ger högre löner när det väl kommer till kritan. Att som kvinna ge ett harmlöst intryck har INGA fördelar för individen eller resten av könet i långa loppet.
Vilket är "konstigt" att jag säger, då jag senast igår nämnde att jag nog kommer ha problem att jobba med sådana där kvinnor som hanterar sin osäkerhet med att ge ett kallt och stelt intryck, av mona sahlin-typ. Det är sånt här som får mig att tvivla på att jag kommer kunna fixa ett jobb över huvud taget. IRRITERAD. Klart osäkra kvinnor måste få bli kalla och stela, obehagliga att vara i närheten av eller beroende av, om det har tagit dom nånstans var det ju värt det och en delseger för könet. Men jag kan inte känna mig direkt glad över det.
10 mar 2010 07:22
"Den moderna arbetsplatsen ska inte likna en familj, med chefen som fader, som i den patriarkala modellen, utan den ska snarare likna ett cocktailparty, där minglandet förhindrar att djupare relationer uppstår, samtidigt som spelets regler kräver socialitet och ett ständigt leende på läpparna. En sådan arbetsplats pålägger den anställde alla de plikter som en individ har mot sin familj och tar hela hans/hennes person i anspråk, samtidigt som den inte ger den trygghet som ett sådant ansvar rimligen berättigar till."
jag kan inte sova och läser artiklar om nätverkssamhället istället. när man är bitter över bristen på nätverk hjälper det oerhört att läsa kritik om nätverkande, indeed, och äntligen fick jag läst "Vem vill leva i nätverkssamhället" (som citatet kommer ifrån) av Ylva Hasselberg. Hon beskriver en del logiska kopplingar, till exempel mellan den så hyllade felxibiliteten och utbrändhet, väldigt intressant! Och det är väl det som nämns ovan som jag har svårt för, jag vet att arbetsplatsen inte kommer stå bakom mig som en familj och då får jag svårt att offra sig för laget såsom jag uppfattar det att man ofta "ska". Därmed inte sagt att jag inte är lojal... det är en viss skillnad, och med lojalitet följer ett ansvar både från mig och från arbetsgivaren. Till skillnad från skitmyten "under eget ansvar" som ofta betyder "sköt dig själv, ta dina smällar själv, men lyd under mig och min odefinierade lag". Jag vet inte hur jag skulle fixa ett arbete där bara jag tar det där ansvaret för lojalitet, så som det har varit mycket. Under skitmyten kan jag definitivt inte fungera. Men jag kanske blir tvungen.
"Man kan tänka sig att arbetslöshet och en kärv privatekonomi gjort det tydligt för många människor att samhällets elit också deltar i en sådan utbytesekonomi [som glesbygdens "jag ger dig älgkött om du lagar min bil"], fast utbytet för dem baserar sig på mycket mer substantiella resurser, resurser som rätteligen ägs av medborgarna."
Ja så fortsätter det. Otroligt skön läsning. Nätverk schmätverk.
Jag tänker på ett diskussionsseminarium vi hade, klassen var uppdelad i för eller emot en kontroversiell fråga där de allra flesta håller sig på ena kanten och inte förstår den andra. Vår lärare tryckte på vikten att lära sig kommunicera med de som inte tycker som en själv, och att sätta sig in i att inte tycka som man själv alltid gör. En bra övning! På själva seminariet var det en som inte pallade att tycka "fel", och skämtade sig igenom sin roll. Jag anses vara en rolig person, och kunde absolut tycka att hans sketch var rolig men tyvärr var den ju helt felplacerad. Helt plötsligt handlade seminariet om att spela med i någon slags improv-komedi, och det är inte jag intresserad av. De andra kunde flamsa med men jag misslyckades totalt. Det kändes konstigt att vara så malplacerad i något som annars ses som "min grej". Det var ju fortfarande viktigt att lära sig kommunicera och tänka "fel" och det, jag tyckte verkligen det! Jag försökte hänga med, dra nåt skämt, det gick jävligt dåligt, och det är så jag tänker mig att nätverkande fungerar också. Är du trevlig? YAY! Gillar du att diskutera och bygga argument på fakta? EW, tråkigt. Och jag är isåfall trevlig genom att skämta och skratta, vilket är skräckexemplet på typiskt kvinnligt misstag vid en intervjusituation tydligen. Gäller den teorin män också? Jag kan känna att en av anledningarna till att hålla genusmedvetna utbildningar kan ligga i att göra även kvinnor "anställningsbara" och det misslyckas ju de flesta utbildningar med så vitt jag vet. Kanske för att ingen vet. Många tycker ju fortfarande att det bara är för kvinnor att "ta för sig mer". Det är ju bullshit allra mest för att kvinnor som "tar för sig mer" ofta också får ta mycket mer skit för det och vem ska hjälpa till att plåstra om det egot? Ett sådant sår räknas till "psykiska problem" (här skulle man kunna läsa "hysteri" om man är lagd åt det håller och associationerna...) eller "känslighet" - negativa tillstånd. Känslig ska du vara på din piedestal där du sitter undernärd, tyst, blek och alldeles underbar! Där kan du vara hur psykiskt sjuk du vill så länge du är tillgänglig till räddning av en hjälte på vit springare, förutsatt att du inte är utagerande givetvis!!
Som kvinna finns också alltid risken att ses som gnällig morsa, nätverkssamhället har inget stöd att ge i det. I nätverksamhället ska du bara le och vara trevlig (ja på rätt sätt då), och det är väl inte riktigt det som ger högre löner när det väl kommer till kritan. Att som kvinna ge ett harmlöst intryck har INGA fördelar för individen eller resten av könet i långa loppet.
Vilket är "konstigt" att jag säger, då jag senast igår nämnde att jag nog kommer ha problem att jobba med sådana där kvinnor som hanterar sin osäkerhet med att ge ett kallt och stelt intryck, av mona sahlin-typ. Det är sånt här som får mig att tvivla på att jag kommer kunna fixa ett jobb över huvud taget. IRRITERAD. Klart osäkra kvinnor måste få bli kalla och stela, obehagliga att vara i närheten av eller beroende av, om det har tagit dom nånstans var det ju värt det och en delseger för könet. Men jag kan inte känna mig direkt glad över det.
eMissen
75 ord
75 ord
| «« | [bläddra] | »» |
eMissens senaste Ord
» god morgon
10 mar 2010 07:22
» hm
8 mar 2010 09:38
» chokladkopptårtor
6 mar 2010 20:20
» note to self
3 mar 2010 22:50
» tidsperspektiv
2 mar 2010 23:34
» ordträff
2 mar 2010 09:27
» jag kommer aldrig få jobb
1 mar 2010 23:51
» mer klag, nu på politik
1 mar 2010 00:00
» whip it
28 feb 2010 19:54
» för sen, alltid för sen
24 feb 2010 10:04
» hjärtat tar ett extrahopp och jag torkar en tår
21 feb 2010 20:26
» nu är det vår tur
15 feb 2010 17:15
» roligare ämne
13 feb 2010 11:46
» prata skit om andra
13 feb 2010 11:19
» eh
10 feb 2010 10:45
» Arkiverat
» god morgon
10 mar 2010 07:22
» hm
8 mar 2010 09:38
» chokladkopptårtor
6 mar 2010 20:20
» note to self
3 mar 2010 22:50
» tidsperspektiv
2 mar 2010 23:34
» ordträff
2 mar 2010 09:27
» jag kommer aldrig få jobb
1 mar 2010 23:51
» mer klag, nu på politik
1 mar 2010 00:00
» whip it
28 feb 2010 19:54
» för sen, alltid för sen
24 feb 2010 10:04
» hjärtat tar ett extrahopp och jag torkar en tår
21 feb 2010 20:26
» nu är det vår tur
15 feb 2010 17:15
» roligare ämne
13 feb 2010 11:46
» prata skit om andra
13 feb 2010 11:19
» eh
10 feb 2010 10:45
» Arkiverat
