oj
31 aug 2010 09:54
såg just en gammal gymnasist på teve. en sån där man vet vem det är för han kände nån som kände mig tror jag, men som jag aldrig har pratat med. eller jo det gjorde jag nog, när vi åkte skidor på idrotten nån dag, han verkade trevlig och jag tänkte "varför umgås jag aldrig med trevliga människor?". han har toppjobb! inom miljö! jag känner mig värdelös. jag har helt fel utbildning för ett sådant jobb som han har, och det skulle ju kunna innebära att jag helt enkelt inte har intresse för sådana projekt han håller på med hur tuffa de än verkar utåt sett (men liksom, ekonomi? Blärg.) men det är ju inget jag märker av just nu. Värdelös var ordet. Är mitt mål med livet verkligen att bara sitta och trivas nånstans? Jag har jobbat rätt hårt för att, ja till exempel hitta trevliga människor att umgås till skillnad från otrevliga, och även om min familj är akademiker är jag ju uppväxt bland mysmänniskor som dricker för mycket och jag insåg just idag att det ju har varit viss brist på människor att se upp till. Det har gett möjligheter att gå sin egen väg, men vad hade hänt om vår familj hade växt upp inne i stan som alla andra akademikerfamiljer? Jag hade antagligen aldrig träffat mig själv eller fått de erfarenheter jag har fått, jag hade nog läst naturvetarprogrammet på gymnasiet (fatta vilken skillnad) och hade varit driven på ett annat sätt. Jag har det i mig jag vet bara inte om det är värt för mig att bry sig? Folk blir ju utbrända på de mest onödiga ting, drömmar de inser kanske inte var så viktiga ändå. Vill inte alla bara trivas? Mysa fast på ett hälsosamt sätt där man inte är full och bitter varje helg? Blir man bitter om man myser för mycket? Skulle jag, om jag var stadsbo, kunnat anpassa mig bättre till rådande krav på presterande människor?
hade vi bott i stan hade pappa aldrig kunnat ha sin firma, som har gått back de första 15 åren och därmed en stor del av min uppväxt, det vore väl taskigt mot honom och gjort honom mer bitter än han har varit? men inte så ensam... men min hemstad suger hästballe, det funkar för de som passar in och det har teveundrets familj säkert gjort.
men det som stör mig allra allra mest är att jag har valt ett värdelöst jävla kvinnojobb, som är fyllt av uppblåsta gubbar, där man i bästa fall blir arbetsmyra men aldrig får cred och aldrig kan förändra eller påverka. vilket vidrigt jobb! hjälp!! skulle jag ha blivit ekonom alltså? fy fan typiskt barn från familjer med noll krav från föräldrarna, välja konstnärliga yrken och ickeyrken. Jag har länge tänkt att hela min utbildning egentligen bara var en slags terapi, och inte passar mig som framtida jobb liksom, men guuuuöööööd! Vad ska jag göraaaa??!! Jag har tagit en magisterexamen som terapi!! Slösat iofs ickeexisterande pluggintresse på ämnen som inte borde vara skämt men som är det ändå. Åh gud, identitetskris.
31 aug 2010 09:54
såg just en gammal gymnasist på teve. en sån där man vet vem det är för han kände nån som kände mig tror jag, men som jag aldrig har pratat med. eller jo det gjorde jag nog, när vi åkte skidor på idrotten nån dag, han verkade trevlig och jag tänkte "varför umgås jag aldrig med trevliga människor?". han har toppjobb! inom miljö! jag känner mig värdelös. jag har helt fel utbildning för ett sådant jobb som han har, och det skulle ju kunna innebära att jag helt enkelt inte har intresse för sådana projekt han håller på med hur tuffa de än verkar utåt sett (men liksom, ekonomi? Blärg.) men det är ju inget jag märker av just nu. Värdelös var ordet. Är mitt mål med livet verkligen att bara sitta och trivas nånstans? Jag har jobbat rätt hårt för att, ja till exempel hitta trevliga människor att umgås till skillnad från otrevliga, och även om min familj är akademiker är jag ju uppväxt bland mysmänniskor som dricker för mycket och jag insåg just idag att det ju har varit viss brist på människor att se upp till. Det har gett möjligheter att gå sin egen väg, men vad hade hänt om vår familj hade växt upp inne i stan som alla andra akademikerfamiljer? Jag hade antagligen aldrig träffat mig själv eller fått de erfarenheter jag har fått, jag hade nog läst naturvetarprogrammet på gymnasiet (fatta vilken skillnad) och hade varit driven på ett annat sätt. Jag har det i mig jag vet bara inte om det är värt för mig att bry sig? Folk blir ju utbrända på de mest onödiga ting, drömmar de inser kanske inte var så viktiga ändå. Vill inte alla bara trivas? Mysa fast på ett hälsosamt sätt där man inte är full och bitter varje helg? Blir man bitter om man myser för mycket? Skulle jag, om jag var stadsbo, kunnat anpassa mig bättre till rådande krav på presterande människor?
hade vi bott i stan hade pappa aldrig kunnat ha sin firma, som har gått back de första 15 åren och därmed en stor del av min uppväxt, det vore väl taskigt mot honom och gjort honom mer bitter än han har varit? men inte så ensam... men min hemstad suger hästballe, det funkar för de som passar in och det har teveundrets familj säkert gjort.
men det som stör mig allra allra mest är att jag har valt ett värdelöst jävla kvinnojobb, som är fyllt av uppblåsta gubbar, där man i bästa fall blir arbetsmyra men aldrig får cred och aldrig kan förändra eller påverka. vilket vidrigt jobb! hjälp!! skulle jag ha blivit ekonom alltså? fy fan typiskt barn från familjer med noll krav från föräldrarna, välja konstnärliga yrken och ickeyrken. Jag har länge tänkt att hela min utbildning egentligen bara var en slags terapi, och inte passar mig som framtida jobb liksom, men guuuuöööööd! Vad ska jag göraaaa??!! Jag har tagit en magisterexamen som terapi!! Slösat iofs ickeexisterande pluggintresse på ämnen som inte borde vara skämt men som är det ändå. Åh gud, identitetskris.
eMissen
126 ord
126 ord
| «« | [bläddra] | »» |
eMissens senaste Ord
» oj
31 aug 2010 09:54
» svengelska och vår nya vän
23 aug 2010 10:36
» min nya favvo
23 aug 2010 00:20
» julian assange nya mediahoran
14 aug 2010 13:10
» sociala tvivel
5 aug 2010 23:34
» Lugnet lägger sig
31 jul 2010 23:10
» näe
30 jul 2010 23:39
» omskolning nästa?
27 jul 2010 14:45
» blö
22 jul 2010 23:11
» jäklar
15 jul 2010 19:39
» årets första smultron
5 jul 2010 18:09
» nu kom jag på det
29 jun 2010 20:54
» trött
26 jun 2010 22:05
» hej gris
17 jun 2010 20:56
» men va fan
14 jun 2010 10:07
» Arkiverat
» oj
31 aug 2010 09:54
» svengelska och vår nya vän
23 aug 2010 10:36
» min nya favvo
23 aug 2010 00:20
» julian assange nya mediahoran
14 aug 2010 13:10
» sociala tvivel
5 aug 2010 23:34
» Lugnet lägger sig
31 jul 2010 23:10
» näe
30 jul 2010 23:39
» omskolning nästa?
27 jul 2010 14:45
» blö
22 jul 2010 23:11
» jäklar
15 jul 2010 19:39
» årets första smultron
5 jul 2010 18:09
» nu kom jag på det
29 jun 2010 20:54
» trött
26 jun 2010 22:05
» hej gris
17 jun 2010 20:56
» men va fan
14 jun 2010 10:07
» Arkiverat
