HäxanSurtant

Utan fast mark

18 jan 2013 22:13

Jag har inte koll på mig själv. Vet inte var jag bottnar, vad jag har mig, vad jag tänker, vad jag känner. Kan inte samla mina tankar, hitta fast mark i mig själv. Jag vet inte varför, eftersom jag inte vet något just nu. Jag anar, för det låter ju vettigt, det fattar jag fast jag inte känner det, att det är för att vårdnadstvisten sliter.

Veckan som var riskerade ex:et vår kroniskt sjuke sons liv. Det är inte min åsikt, jag har bevis för vad som hänt och läkarintyg på att det kunde ha slutat med att han hade dött. Vad kan jag göra fram tills domstolsbeslut? Jo, jag kan vägra att låta honom ha barnen i teorin, men i praktiken kan han ju bara hämta dem i skolan, och allt blir bara ännu mer uppslitande. Socialtjänsten säger att jag har långtgående skyldigheter som mamma att se till att barnen inte ska utsättas för fara (sin pappa sjukt nog), men det KAN komma att vändas emot mig om jag försöker göra det senare i domstolen. "Egenmäktigt förfarande" över barnen OM nu domstolen mot all förmodan inte skulle se ex:et som en olämplig pappa, och då kan mitt handlande led till att barnen blir tvungna att bo MER hos honom. Och som sagt, dessutom, hur ska jag kunna hindra honom från att hämta barnen när jag inte har ett domstolsbeslut på det?

Det är sjukt, sjukt, sjukt och jag är utmattad, uppgiven, förtvivlad och hopplöst oredig i alla tusen tankar som snurrar runt...