vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

Helia

Hur kan man ens börja försöka reda ut det?

5 mar 2013 00:21
Jag vet liksom aldrig var sanningen ligger, och det gör mig galen. Är jag duktig på den här grejen jag gillar att göra eller är jag pinsamt dålig bortom all övnings hjälp? Är jag rolig eller bara elak? Över- eller undervärderar jag mig själv generellt? Men allra mest: Är jag rimlig? Sätter jag alldeles för generösa gränser eller förväntar jag mig för mycket? Är jag egentligen allt jag hatar?

En person jag jobbade med för många år sedan drev mig ofta till vansinne genom att konsekvent tro att hon arbetade hårdare och mer än alla andra (och påpekade detta för oss ofta) medan jag var övertygad om att hon bara trodde för att hon inte visste vad vi sysslade med när hon var i ett annat rum. Hon såg ju varje minsta grej hon själv gjorde - men out of sight, out of mind - och vi slutade på något sätt fungera när hon vände ryggen till. Perspektiv är oändligt viktiga, men fullständigt omöjliga att se inifrån.

Jag kanske är samma. Jag tycker, till exempel, att jag gör mer hushållsarbete (till viss del självpåtaget under omständigheterna), men jag vet inte om proportionerna i mitt huvud är sanna. Rent historiskt sett har jag inte varit bra på att städa i vardagen, så mina mått kanske är felbalanserade redan från början. Jag kanske inte är medveten om att världen fortsätter även när jag inte tittar på den - det kanske diskas bakom min rygg.

Det är inte allt.

Om jag inte vet vad sanningen är kan jag inte veta om jag är galen. Jag kan inte avgöra vad som är sociala oförrätter och vad som är orättvisa förväntningar från mitt håll. Är jag en överkörd mes eller en lättprovocerad hök? Hugger jag och sliter itu utan rimliga skäl, och vem skadar jag mest: Dem eller mig?




Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


pelargonia: (5 mar 2013 10:39)
När man lever tillsammans med någon med mkt depression osv tar man nog på sig mer och mer, och sedan när personen mår bättre så är den van vid att man fixar allt och det är svårt att vända det till något jämställt igen.
Ibland kan man ju behöva att någon gör något lite extra för ens egen skull, att det inte bara är man själv som gör det där extra hela tiden...
Ville mest få fram att jag känner igen hur du tänker, även om jag väldigt sällan känner mig överkörd utan snarare bara tragglar på... Inte så bra det heller.
Kram.

.: (5 mar 2013 11:14)
Läste vad du skrev under ditt ord "Ännu en sen natt", och även om jag tycker att det är bra att skriva av sig på ett forum, är min spontana tanke att du borde ventilera dina tankar med någon professionell också..


Helia: (5 mar 2013 21:57)
.: Du har säkert rätt. Det är något jag har tänkt på lite då och då under flera år, men jag är bra på att komma på (rätt halvdana) orsaker att låta bli. Som brist på ork, tid och pengar. Som att jag inte vill prata om det, som att jag inte har något värt att prata om ändå. Som att jag är fånig som tror att jag skulle ha det. Men, ja. Jag borde nog.

Pelargonia: Det är just det. Om man får ett litet extra klarar man mycket mer. Annars nöts allt bara bort. Kram!

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

Helia
85 ord
» Profil
» Hemsida
» Prenumerera
» RSS
» Ge Helia en ros

Helias senaste Ord

» Början på slutet?
12 sep 2013 11:24
» Inte rasist, men...
5 sep 2013 13:39
» Studentajävlar
28 aug 2013 21:00
» Familj
22 aug 2013 12:18
» Sommar, sommar, sommar
15 aug 2013 15:53
» Propp
1 aug 2013 10:53
» Ugly sleeps
22 jul 2013 14:12
» Beauty weeps
12 jul 2013 21:26
» Kreatören
5 jul 2013 10:11
» Tolerans
28 jun 2013 14:33
» Utmattad
17 jun 2013 14:14
» Nej
10 jun 2013 18:48
» Acceleration
9 jun 2013 22:14
» Fegis
5 jun 2013 11:58
» Botten
3 jun 2013 23:53

Dagens namn: Jonas, Jens
:: reklam ::