Helia
En vanlig onsdag
10 apr 2013 14:11Ibland undrar jag hur gråtig jag ser ut till vardags. Jag sprang in i en kompis kompis för några veckor sedan och får höra att denna hade rapporterat tillbaka till min vän att jag "såg ledsen ut" (vad svaret blev, om det var bekräftande eller inte, vet jag inte – det förtäljer inte berättelsen och jag vet inte vad kompisen i fråga tror om mitt välmående). Och jag tog offence, som de säger, för jag vet att jag inte var ledsen just då, vid hopspringandet.
Men idag, ute på lunchpromenaden, försökte jag provocera fram känslor (för att jag är hormonell OCH ledsen och alltså måste peta på alla blåmärken jag hittar) och lyckades lite för väl. Det är inte så klyftigt, jag vet, att gråta offentligt när man försöker dölja att man vill gråta. Vad ser folk, så där i allmänhet, när de ser mig? Vad tror de, om något alls? Jag kanske inte ens syns, för precis bredvid mig går världens objektivt finaste hund.
Det var bara en stilla, manlig tår som rullade ner för kinden medan jag vände ansiktet mot vinden och Den Tysta Sorgen Inombords(TM), så det ska inte ses som ett rop på hjälp. Jag kan lika gärna vara pollenallergisk eller ha svaga tårkanaler som inte klarar blåst (som mor min) eller bara ha fått lite vårdamm i ögat. Vem vet!
Men det är ju det där med min avsaknad av pokerfejs. Syns det på mig ändå? Syns jag?