hj
Ön pö dö to
4 feb 2008 14:29Igårkväll hörde jag hur en röst som satt på min säng(soff-)kant yttrade "-Jag är sliten nu, så där så ingenting känns trevligt bara jobbigt." Mitt i natten vaknade jag och när jag hade tankat brödis och smugit ut ur rummet blev jag sittande på kanten till soffan där jag sover och stirrade närsynt på gatlyktsgloriorna utanför och kände det som om jag var utanför min kropp i lugnet och ron.
Tidigare under dagen kom jag på mig själv med att tänka på vad vilsamt det måste vara att vara död och jag blev rädd för det hädiska i tanken (jag är ju magiskttänkist så då är den största synden att tänka sådana tankar redan begången när man väl blir medveten om dem) men också för hur länge jag egentligen kunde ha känt så?
Sen kom jag fram till att förut kände jag ju så mest hela tiden men nu kändes jag mig arg och ledsen för att jag kände så, ungefär som om det hade kommit och stört mig i någonting annat, så det var ju alltid nåt.
Och så behövde jag bara gå upp två gånger mellan elva och tjugo i sex och hann somna efter klockanfyramatningen så idag känner jag att jag kan kräma lite till ur detta livets kaviartub.
Jag fick ett smycke med posten, som Fredrike börjat på och som Betty färdigställt. Det är som att få en posthum hälsning och jag blir känslomässig på ett ihopblandat sätt som jag försiktigt försöker lirka ut hur det sitter ihop. Tack snälla Betty, det betydde mycket för mig!
---
Idag blev jag vittne till hur ett barn började gråta för att det självt inte kunde låta bli att fuska och alltså inte längre kunde få vara med och leka tyckte det.
---
Det luktade april idag; jag VET att det bara just blivit februari men du kan inte gömma dig, du-dumma-sill-lukt :-)
---
Nåt annat tankeväckande är Eurokrem, vem kom på detta ämne i flytande och tungfast (serbiska transfetter är tunga som åran till Karons slup) form?