hj
1.
1 dec 2008 15:49Den jättelike nubierns överarmar arbetade likt pistongoxskinkor på ett alldeles omänskligt sätt. Det var inte kul för någon av de svettiga,utmärglade, solbrända, seniga, svettiga, hungriga, utfrysta, ärrade, svettiga och uthungrade männen som slet likt djur i trippla rader längs båda relingarna ombord på den frejdade galären som för sex dagar sedan lämnat Emporions hamn på väg mot Mauretanien.
Som nummer sjutton på vänstra sidan kände Reus hur det körde i magen. Det var inte det enda ställe det körde på.
Smärtan hade dock blivit honom så van under tiden som straffånge att han mer fokuserade på sina funderingar om livet och hur det kunde komma sig att han förut gick och hade bara nån vanlig sorts existentiell vuxenångest medan varje stund av dagen nu var att jämföra med en mardröm, utom middagen, fast en kvart senare var det samma visa igen. Hur mycket otur kan en människa ha, liksom?
Just när han skulle till att förbanna att han nånsin hade blivit född började vattnet på högersidan om fören att koka och bubbla och med en enorm vattenpelare dök ett havsvidunder upp. Det var hiskligt att skåda, hade tentakler och var bevuxet med sjögräs, fjälligt och fult med 46 meter mellan ögerna.
Det slök prompt nubiern och de fem-sex främsta galärslavarna men tack vare sitt vidvinkelseende missade den själva båten och plumsade ivrigt tuggande vidare österut.
Panik uppstod och fångarna rodde som om de hade betalt, vilket de verkligen inte hade. Numer hade dom inte ens någon som höll takten men det gick bra iallafall och redan i skymningen nådde galären colonia Julia Augusta Saldensium Septimana Immunis och alla fick extra ransoner till kvällen.
Det kanske inte var så illa iallafall, tänkte Reus innan han somnade under ibisarnas godnattrop i bukten, men då hade han egentligen inte mycket på plussidan att jämföra med den senaste tiden.
Den sista tanken den kvällen ägnade han som vanligt sin mor och hennes beklagliga tendens att glömma bort vad som är riktigt viktigt i världen. Han moffade in sig i Hermes Blandulus armhåla, ignorerade mannens armbågsbuffar och kvävda invektiv, och gick till vila med träningsvärk överallt. Imorgon var trots allt en ny dag, även om den kanske inte skulle bli så kul.
