hj
4.
4 dec 2008 21:38Under valven i den undangömda trädgårdens frodiga grönska pågick ett märkligt skådespel.
Kvinnor och män vandrade runt i sakta mak utan annat än smycken att skyla de svettiga, nakna kropparna med. Här och där vilade odalisker i hängmattor och buskage med kättjefulla blickar på de förbipasserande. Hångel och regelrätta betäckningar försiggick både här och där, utan synbar genans, med skiftande antal deltagare men med genomgående entusiasm, engagemang och esprit.
Överhuvudtaget var kättjan väldigt påtaglig, upplevde Reus, och önskade att han kunnat ägna de vithyllta kropparna närmare uppmärksamhet men törst och hunger försvagade hans sinnen så att han vacklade till och hans beslöjade följeslagerska fick leda honom in under en palm där han fick vila mot stammen.
Några timmar senare, när Reus vederkvickts av vatten och vin, läskande frukter, feta kapuner, hasselmöss i sitt spad, (här fick han intensiv magvärk), påfågel, ananasspäckad anka och gris på sitt sätt (nånstans här spydde han, vilade och började om, lite försiktigare den här gången), träskremoulade, fetapiroger, apelsinkrokant, korv, bröd både grovt och vitt, druvapa, vom i karamell, lydspäck på trana och ozelot och hundra andra praktfulla och bisarra rätter som alla hade det gemensamt att de var afrodisiakiska, kände han sig manad att gripa sig verket an.
Han vågade sig ut i pelargången och blev genast uppfångad av en hetögd hetär som raskt drog honom med sig till en skuggig oas med en porlande springbrunn. Det rådde inget tvivel om hennes erotiska avsikter när hon lät tungan spela över de gäckande läpparna.
Reus reflekterade inte så mycket över sin situation förrän hans tilltänkta hångel förvandlades till en rasande mördarmaskin och försökte slita hans strupe i stycken.
I hennes ögon brann en röd låga och pupillerna hade smalnat och blivit avlånga.
Reus kämpade i vild panik och kunde bara med nöd och näppe hålla ifrån sig det vildsinta prakthånglet som rev och slet i honom med naglar och tänder.
I en ögonblickssnabb vändning på huvudet uppfattade han skallar och blodiga trasor under den närmaste filodendronbusken och med en övermänsklig ansträngning sköt han vilddjuret ifrån sig och sprang som han aldrig sprungit förr efter klockan ett den dagen.
Händer grep efter honom och han var blodig av alla revor efter naglar när han vilt flämtande kastade sig ut i gränden där han slog porten i lås och skyndsamt förpassade sig utom synhåll.
Gömd under ett skynke i lastrummet på en fiskebåt drog Reus en lättnadens suck när han hörde vinden tillta och havsfåglarnas skrin indikera att han äntligen var på väg.
Han var outsägligt lättad och tacksam mot adressat okänd för att han lyckats ta sig med livet i behåll från kolonin i helvetet med dess vampyrkannibalbordeller och konstiga mat. Nu kunde det liksom bara bli bättre.
Han såg till att ha ett bra lufthål där han låg och försjönk därefter i en djup sömn, som denna gång var barmhärtigt drömlös.
