hj
9.
9 dec 2008 20:52Tre hönor hackade honom frenetiskt i ögonen och han försökte kraftlöst värja sig men fögäves...aj...aj... huggkäftsnäbbarna slet och högg i hans utmärglade, hungriga, slitna, uttorkade, värkande ajajaj... Detär inte era förbannade korn, det är mina ögon... för alla gudars barmhärtighet, neeej... törstig, törstig, han brann, vänta nu, havjäveln är ju full av vatten, måste bara nå... svalka mot läpparna men den gamla välkända magvärken satte i med förnyad styrka och han sjönk häftigt spyende ned på den brännheta durken.
Stjärnorna, iskyla... hur kunde han vara så förbannade dum att ge sig ut på öppet hav och ta livet av den ende navigationskunnige ombord? Liket satt på toften igen, uppsvullet och blåvitt och hånskrattade åt honom, sträckte sig efter honom för en blöt dödsfamning... dag igen, törst och pina och ånyo nattens iskyla och det alltmer upplösta liket som gurglade fram konstiga namn från det fjärran Thule. För varje natt kom den drunknade närmare och Reus var efter dagar och nätter av svält och törst typ helt utmattad.
Så kom natten när han vaknade ur dvalan och fann att det droppade i pannan. Regnade det trots den molnfria himlen? Han öppnade sina såriga läppar för att söka suga i sig den lilla fukt han kunde men magen vände sig häftigt ut och in när hann fann att den dödes ansikte svävade ovanför honom med ruttet vatten droppande ur ansiktsöppningarna. Ena kinden fanns inte längre och ett av ögonen hängde i en tunn köttråd ut genom hålan. Ett gurglande ur den dödes mun och det upplösta ansiktet närmade sig hans eget med gapet på vid gavel. En blåsvart tunga slickade hans näsa och en pust av döden genom vatten förlamade hans sinnen. När tänderna med förvånande kraft sattes i hans underläpp och han såg sig som från utifrån bli levande äten av en död, kände han en plötslig stöt och en skarp smärta i läppen.
"-Förbannade likhög, du lämnar min son ifred annars ska jag vid Charons skitränna krama ur dig som en svamp och steka dig i helveteselden tills du inte har en droppe vatten kvar i din eländiga okropp!"
"-Mamma!", tänkte Reus och svimmade.