hj
12.
12 dec 2008 20:40På Sicilien gör dom skitgott vin som man blir fett bakis av.
Nästa morgon undrade Reus exakt vad i hans historia (varav ca 75% var påhitt, som det om piraterna som bordat handelsskeppet på vilket han reste och som tvingat honom, en framstående romersk akademiker, till nesligt kroppsarbete under ständig aga, som det om att han lyckats muta en av piraterna att landsätta honom i en fiskeby på Balearerna varefter han snott en fiskebåt och undkommit svältdöden med en hårsmån, som det om att han egentligen var på väg till Smyrna för att biträda generalkonsuln i ett knivigt juridiskt ärende etc. etc. ad nästan infinitum, och 25% undanhållet eller till oigenkännlighet förskönat. Havsvidundret hade han undvikit att nämna hela natten vilket ändå måste vara ett mått på en viss sinnesnärvaro; Gnaeus Gracchus Alexander trodde ju enligt sina barn inte på rövarhistorier) som fått G G Alexander att fatta sådant tycke för honom att de sjungit kejsarens lov och blivit du och broder med varandra efter den långa dryckesorgie på tu man hand som följt på den betydligt mer städade familjemiddagen, till vilken han liksom på nåders, men, gissade han, mest av nyfikenhet på sin person, blivit inbjuden till.
Reus hade lovat G G att ta med sig handlingar rörande skeppsfartsrättigheterna mellan Sicilien och Lydien, och han skulle sättas på ett passagerarfartyg från huvudorten redan följande dag.
Han ångrade sig denna förmiddag att han inte antagit familjens erbjudande om att, efter att ha hört hans lidandes nobla - utom kanske fiskebåten men den ingick liksom i hans droit de seigneur som skeppsbruten akademiker - och tillfrissade historia, fritt utnyttja deras gästfrihet så länge han önskade.
Han var verkligen vidrigt bakfull.
Inte heller Gnaeus Gracchus Alexander var vidare pigg vid brunchen som avåts i stillhet utan barna (dom fick omelett av Prisca i triclinium) i pation. Han hälsade dock vänligt och lite frånvarande på sin gäst som därmed antog att han inte hade dummat sig alltför mycket under deras supgille föregående natt.
Efter middagsvilan kallades Reus till tablinium och fick sig där anförtrott ett antal dokument /att./ hr. generalkonsuln i Smyrna samt en stående inbjudan att närhelst han hade vägarna förbi, komma och gästa de sicilianska Alexandrerna i något av deras många hus på bygden eller i tjänstekvarteren i Rom.
Smått lättad gav han sig ren, tillsnyggad och propert klädd i G Gs avlagda för lilla toga candida iväg i den vagn som ställts honom till förfogande av familjen och och prisade gudarna för att han slapp färdas till häst, en sådan resa hade blivit honom för svår just idag.