hj
18.
18 dec 2008 21:11De skulle just stiga in i kusin Agathons vagn när ett gäng arga terrorister med dragna dolkar kastade sig över Reus.
Agathon hoppade ned från vagnens fotsteg och grabbade en terrorist som han svingade mot de övriga så att de föll som käglor.
För säkerhets skull gav han dem varsitt knytnävsslag så att de inte skulle resa sig igen, beordrade sina slavar att bunta ihop banditerna och skicka dem till generalkonsuln med förbindliga hälsningar och ett parfymerat schatull, en småsak bara, men ganska roligt att ha i sin ägo eftersom det sades ha tillhört kejsarinnan Nefertari.
"-Gud, vilka sjaskiga typer", beskärmade sig Agathon i vagnen medan han studerade frisyren i en bronsspegel. "Undrar varför de ville råna dig på öppen gata? Det måste ha känts jättestressande att bli jagad sådär (Reus nickade och höll en oförstående min)! Du borde verk-li-gen använda dig av bärstol så du får vara ifred, jag har flera olika bra märken jag kan tipsa dig om."
"-Visst. Tack för hjälpen."
"-Ingen orsak, men du borde inte flänga runt på gatorna bland pöbeln. Får man fråga vad du gör i Smyrna?"
Reus berättade en kortversion av sitt ärende för G G Alexanders räkning och njöt i hemlighet av att se Agathons trekvartshöjda ögonbryn, ett tecken på att han väntat sig en betydligt futtigare anledning.
"-Själv då?".
Agathon berättade att han var på väg till Artemisfestivalen i Efesos för att tävla i diskus, löpning, brottning, boxning och spjut.
"-Jag är i toppform, jag känner att det kommer att gå jättebra i år. Diskusarmen fick sig ju en smäll när jag mötte Chreon från Mykene men jag träffade en jättebra sjukgymnast som numera är min personlige massör..."
Reus suckade inom sig medan han åhörde Agathons detaljerade redogörelse för sina idrottsskador de senaste åren men försökte hålla en artigt intresserad min.
Just nu var kusinen hans bästa och snabbaste biljett från Smyrna, för stannade han där skulle han inte bli långlivad.
Han stuvade undan tanken att tre dagar i samma vagn som kusin Agathon förmodligen var ett mer utdraget och plågsamt sätt att nå samma öde som seloterna önskade honom.
