vad är ord? | s:info | SP | ordbok | prenumerera | humör | besökande ord | secretspot | sök | hjälp | logga in

hj

Blå som förgätmigej (18)

11 jul 2010 12:10
De satt intill varandra och småhånglade lite samtidigt som de smällde mygg var de kom åt. Sommarskymningen djupnade undan för undan, så värst trolskt var det inte i skjulets mörker men ljuvt nog ändå tyckte Gerda och pussade Hakvin på halsen. Men plötsligt revs de upp på fötter av ett farligt ståhej, ett ångestvrål som tycktes komma alldeles utanför dörren ifrån, grenar som knakade, ett rysligt rytande och ljud som av sparkar och slagsmål. Gerda kastade sig om halsen på Hakvin och nu var hon rädd på riktigt för första gången under kvällen.
"Vad är det frågan om?" mumlade Hakvin med armarna beskyddande om henne, men hon hörde att även han kände skräck. "Är det slagsmål på hemväg från dansen eller vad kan det vara för oväsen?"
"Det är björn" kved Gerda. "Han är alldeles här utom ladan, och han river något djur, hör du...?"
De tystnade och lyssnade till de förfärliga dödsstönen från djuret som interfolierades av smaskande, gnagande läten och djupt tillfredsställda morrningar nedifrån en omänsklig strupe.
"Mor sade ju, att björn hade siktats här uppi täkta. Nu törs man väl inte smita ut... och bror Nisse, han vet ju inte, han får inte gå nära..." hon kved till och gömde ansiktet vid Hakvins bröst, något som fick notarien att känna sig extra betydelsefull och beskyddande. Och som en fet bonus låg ju det faktum att de faktiskt var i trygghet själva bakom lås och bom.
"Om endast björn hade kommit lite tidigare, då hade kanske Salvander, Löfgren och kompanjoner haft ett lite annat utgångsläge" försökte han skämta för att muntra upp henne, men hon teg endast och skälvde. Skälvde lite extra mycket kanske, för mysfaktorn i att vara utom räckhåll för vilddjuret och i ett par armar man sett upp till alltsedan tonåren, var svårslagen.
Länge stod de så, Hakvin med Gerda i famnen, utan att tordas röra sig, och så småningom avtog ståhejet utanför ladan och det lät som om någon faktiskt rapade där utanför i sommarnatten. En avgrundsdjup mättnadsyttring från en vild strupe.
"Hörde du det där, käraste?" viskade Hakvin och Gerda fnissade, motvilligt road.
"Han är mätt" svarade hon tyst. "Hoppas han går nu, käre Gud, låt honom gå"
Och hon blev bönhörd. Någon ruskade pälsen i ordning och krafsade runt någon minut. Tassande steg i gräset avlägsnade sig och om en stund var det enda som hördes i ladan upprörda hjärtslag och myggens eviga, intensiva inande.
De satte sig omskakade ned och Hakvin svepte kavajen om Gerdas axlar.
"Nu är det bara att vänta" sade han.

Det var nästan gryning när dörren låstes upp. Gerda var först på fötter och beredd, men det var storebror som kom, alldeles som hon förutsett.
"Nisse" sade hon milt för att inte skrämmas. "Det är bara jag här, och Hakvin"
"Vad? Gerda?!" sade brodern och steg närmare, en mörk gestalt mot dörrhålets ljusare nattsken. "Vad i hela pockers helsefyr gör du här? Och med en karl?"
Den moraliska indignationen i tonfallet stod inte att ta miste på, och grumlades bara ytterst lite av tisdagskvällens behagligt solida dansfylla.
"Det är inte som du tror" ljög Gerda med hjärtligast möjliga ärlighet i tonfallet, sekunderad av Hakvin som försökte ett prästerligt:
"Jag kan garantera att..." men de blev genast avbrutna:
"Höre ni, int kan jag lyssna på tocke dumheter nu, och spring me karlar har det vart sen du va lillstinta, Gerda, så det ä inge nytt de inte. Mej lurar du int, men de där ä en fin karl så håll kvarn nu för bövelen. Men dä skit jag för övrit i, så vare så bra me de. Du, de ä annat på gång härute på täkta, bjärn ha rive en älgkalv alldeles här bakanför."
Upprördheten stod inte att ta miste på. Hakvin steg fram.
"Vi hörde det hända"
"Han brölade och stod i så det var hemskt" sade Gerda och kände ännu rovdjursskräcken ticka i benstommen. "Kan ha varit nån halvtimma sen, högst."
"Nå, packa er iväg härifrån å de fort" sade Nils, som för övrigt gick under namnet Nisse i Rullan nere på byn, och grävde bak dörren efter en dunk. "Vi kan göra sällskap hem te mors, så är vi åteminsone tre styckna ifall bjärn sku komma på tanken å... Men faan Gerda, du är ju inlåst här me den där karln, hur i hela gröön kommer de sej?"
Gerda sökte efter orden, men Hakvin förekom henne:
"Det har med det där uppköpet av mark att göra. Salvandersällskapet ville tvinga mig att skriva under, med hot, och så stängde de in oss..."
"Ja dom dära markskojerierna ger jag inte så mycket för som ryms i en potta för småungar" muttrade Nils och tog Gerda i armen och dunken i andra handen.
"Nu går vi."
Ingen björn syntes till, men det stod en stank av adrenalin och blodlukt över täkta bakom ladan, även om inget kadaver stod att skönja i nattdunklet. Inte för att de brydde sig om att leta heller.
När de kommit i säkerhet på ängsvägen ner mot Vikbobyn, sade Hakvin plötsligt:
"Scchhh! Stanna! Jag hör något"
De stannade, som frusna till is eller annat valfritt hårt material, och hörde stegen och skratten som närmade sig framför dem på vägen.

Tillbaka till sidans topp
Pusha
««[bläddra]»»

Kommentarer


Anne: (11 jul 2010 13:17)
Åh, love love love! Bästa hj. :D

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar:

Tipsa en vän om detta ord:
Vännens e-postadress:

hj
1119 ord
» Profil
» Prenumerera
» RSS
» Ge hj en ros

hjs senaste Ord

» Sommarföljetong del 13
8 aug 2020 10:04
» Sommarföljetong del 12
6 aug 2020 14:35
» Sommarföljetong del 11
5 aug 2020 21:15
» Sommarföljetong del 10
3 aug 2020 20:01
» Sommarföljetong del 9
1 aug 2020 17:07
» Sommarföljetong del 8
30 jul 2020 14:35
» Sommarföljetong del 7
27 jul 2020 21:32
» Sommarföljetong del 6
19 jul 2020 19:47
» Sommarföljetong del 5
16 jul 2020 18:16
» Sommarföljetong del 4
15 jul 2020 23:23
» Sommarföljetong del 3
12 jul 2020 14:07
» Sommarföljetong del 2
12 jul 2020 11:40
» Sommarföljetong del 1
11 jul 2020 19:45
» Sommarföljetong PROLOG
11 jul 2020 13:27
» Tolv år, och ett halvt.
20 jul 2016 20:32

Dagens namn: Holger, Holmfrid
:: reklam ::