hj
Blå som förgätmigej (34)
8 aug 2010 20:26Med darrande hand tog Gerda hurran av trefoten och hällde upp i de kantstötta kopparna.
Faffa verkade inte nämnvärt besvärad av puffran som Langeland oartigt riktade mot honom medan denne hällde rikligt med grädde i koppen. Tvärtom verkade faffa på gott humör, som om han satt och myste över något.
"-Och hur är det i gamla Danmark nuförtiden?", undrade han språksamt.
"-Det er et yndigt land," log Preben och la tre sockerbitar i kaffet innan han kastade sig ut i lovprisan av hemlandets alla förträffligheter som han i kraft av sitt affärsmannaämbete nu inte längre kom i åtnjutande av.
Gerda undrade varför Faffa drog ut på det hela. Hade han någon tanke med detta, hade han ens något val mellan att, med kalla stålet riktat mot sig, skriva under kontraktet och besegla Viksbobornas öde med sin darrigt sirliga gammelmansstil?
Något sade henne att denna gång skulle de inte vederfaras bläckbristens välsignelse vilken räddat henne och Hakvin i utmyrsladan, hon gissade tvärtom att Langeland bar både två och tre bräddfyllda reservoarpennor innanför prålmansrocken.
Hon erfor hur hjärtat sjönk i bröstet innanför flapperklänningens fejkade spetsgarnityr. Hur skulle de klara sig ur detta?