hj
Skydrag över Hårkan (75)
4 aug 2011 22:26Kalle hintade till Uffe att det var läge att gömma sig på en liten skogsväg strax söder om Rannåstjärn, och Uffe var inte sen att lyda. Kallsvetten rann om ryggen efter att han sett Jeanettes leopardtop skymta genom vindrutan. Fy fan, hon var mer än läskig. Han hade uppgraderat sin syn på "läskig". Hädanefter, tänkte han, om jag överlever det här, kommer jag nog inte att sova dåligt efter en skräckrulle nånsin mer.
Han körde av och stannade i mörkret, här stod de skyddade. Kalle kastade sig ur bilen med ett:
"Se till att alla sitter kvar i bilen nu Uffe" och så smög han dom 20 meterna tillbaka till E45:an och spanade. Så snart han såg Jeanettes BMW köra förbi tillbaka mot byn, slängde han sig fort in i bilen igen och dunkade Uffe på axeln:
"Kör efter henne!"
Pigge tittade i kors och tjejerna i baksätet skrek av skratt.
"Ska vi bada nu? Vi har det bra, vi här bak i bileeeen..."
Uffe gasade med ett modest tryck på pedalen, han ville inte bli sedd. Diskret släckte han billjuset, onödigt att skylta. Jävligt onödigt.
---
Nere vid badet pågick sejdningen för fullt. De hade inte gett sig tid att vänta in Jeanette och Elna, eftersom det var bråttom.
Ann-Marie hade ringt och väckt Barbro på mobilen, och eftersom Ann-Marie var äldstemor i cirkeln och dessutom huvudskyddsombud, hade Barbro utan att fråga några dumma frågor, klätt på sig alla kläderna och kört hela vägen till Hårkmobadet med en väl paketerad älgstek i baksätet.
Hon hade smort sig med aska och lera i ansiktet, och hennes nakna 60-åriga kropp lystes upp endast av månens sken. Tecknen hon ritat över de sönderammade brösten fulla med bristningar, var uråldriga som Jorden själv, om inte äldre. Carola trummade frenetiskt på sejdtrumman och Barbro började sjunga den urgamla sången med stark och bara lite andfådd röst.
"Res dig ur vattnet, Hårkfar, res dig ur dyn"
Trummelitrum.
"Dina barn kallar dig, Onämnbare"
Dunk, trum.
"Dina barn kallar dig, Omänsklige"
Trummm.
"Offer hava vi, och blod"
