Justina

Efter regn kommer solsken, eller?

8 jan 2014 14:19
Det känns bättre på jobbet nu.
Allt som hände innan jul har så sakteliga glömts bort under ledigheten både för mig och för min chef. Det jag lärde mig är att alltid försöka ha torrt på fötterna och tillräckligt med skinn på näsan för orka (och klara av) att stå upp emot honom.
Från 1 januari har jag uppgraderats till chef med personalansvar vilket även medförde en löneökning men jag är tveksam till att jag är tillräckligt strukturerad för att kunna styra andra i deras jobb….det återstår nog att se men det kan inte gå annat än åt helvete så varför inte prova?
Dessutom ska jag vara handledare för en student som ska göra sitt exjobb på min avdelning…känns som om det kommer att bli en arbetsam vår.

Privat går det lite motigt däremot…
Viljan att få barn gnager fortfarande i mig och det blir inte lättare av att alla andra verkar få barn/är gravida just nu.
Men jag vet inte hur eller vad jag ska göra utan det känns som ett oöverstigligt berg….ska jag bryta med min sambo och starta om? Det känns helt främmande.
Skaffa barn (”onaturlig” väg) med min sambo? Det känns väldigt konstigt och skapar bara nya frågor, vill jag ha barn med honom? Känns mer som om vi bara är extremt goda vänner…vet inte ens om jag skulle orka ta upp den frågan med honom….